Hedemorahöna

Människan har troligen hållit höns som husdjur så länge hon har varit bofast. De fanns i varje hushåll och så småningom utvecklades olika raser i olika bygder.

Ursprunget till våra tamhöns är det vilda hönssläktet Gallus i Sydostasien.

Anpassad till kallt klimat

Hedemorahönan var förr mycket vanlig i trakten runt Hedemora i Dalarna. På grund av det kyliga klimatet där har hönan utvecklat egenskaper som en fågel i Sydsverige inte har.

Detta visar sig bland annat genom att det på fjädrarnas undersida sitter ett extra dun, så kallat bidun. Bidunet gör att fjäderdräkten blir både tät och riklig och hönan ser större och kraftigare ut än vad den verkligen är. I vissa fall växer dunet ner på fågelns ben och det ser ut som om hönan har byxor på sig.

Färgen på fjädrarna varierar i svarta, gråa och bruna nyanser. Rasen är relativt tung med en tuppvikt runt 2,5 kg. Hedmorahönan är en mycket god värpare med goda föräldraegenskaper.