Skånegås

Skånegåsen härstammar dels från en gammal svensk lantras, skanörgäss, dels från Pommerska importerade gäss samt ett försumbart inslag av ungerska och ryska gäss. Trots detta är Skånegåsen är troligtvis ändå inte så påverkad av korsningar som man tidigare trott.

Stor och tung

Det är en stor tung ras med bukpåse, en del hanar kan väga upp till 15 kilo. Färgen är vit med gråbruna brokiga partier. De är härdiga och trivs i det fuktiga kalla sydsvenska vinterlandskapet. De är bra ruvare, mödrar och gåskarlar.

Med bra bete växer skånegäss fort och har mycket goda slaktegenskaper. Gäss är väldigt bra på att vakta sitt område och låter högljutt när någon obehörig närmar sig.

Lever i livslånga förhållanden

Liksom alla gäss är skånegäss intelligenta. De lever i livslånga förhållanden och hanen kan ha upp till tre honor. Dessa lägger 20–30 ägg per säsong och ungarna kallas för gässlingar. Skånegäss kan bli mycket gamla, flera tiotal år om de inte slaktas i förtid.

Den vilda gåsen bygger oftast sitt bo på holmar eller halvöar intill vattnet. Gärna på en liten höjd med fri utsikt över vattnet. Även den tama Skånegåsen tycker om att ha tillgång till en damm och att ha koll på omgivningarna.

Gåsen har ett ljudligt trestavigt ”ga-gann-gack, gi-gann-gack” och den varnar med ett väsande läte.

Skånegåsens historia

Gäss var vanliga på landet men kunde också finnas i städerna. Enligt folktron kunde gäss väsnas innan det skulle börja regna och enligt nordisk mytologi ansågs gåsen vara Tors skyddsfågel.

Gässen var kvinnornas ansvar. De slaktade ofta gässen och att plocka en gås var arbetsamt. En skånsk bondmora kunde under 1700–1800-talet ha en gåsbänk i huset där 2–3 gäss kunde ruva sina ägg.

Av gåsen fick man kött, dun och ägg. Fettet ansågs mera värt än smör och användes även till medicinskt bruk. Gås-träck fanns på apoteket från 1700-talet och var bra mot tandvärk. Vingpennor tillverkades för att skriva med och som styrfjädrar i pilar. När man skulle skjuta kanon behövdes en vingpenna att sticka hål på krutkardusen. År 1757 exporterades det 65 000 gåspennor bara från Ystad.

Betade på stubbåkrar

Under 1860-talet började man med torgdagar i Malmö. De drog till sig mycket folk och satte fart på gåshandeln. Nu började stubbgödningens tid. Man köpte in unggäss till de stora gårdarna från till exempel torpare och statare, och födde upp fåglarna till slaktgäss genom att låta dem beta på stubbåkrarna fram till Mårtens afton den 10 november. På stubbåkern fanns gott om bete kvar även för kor, höns och grisar. Efter ett tag började man även köpa in unggäss från andra landskap som Öland, och tack vare järnvägen kunde man börja importera gäss från Pommern, Ungern och Ryssland. Transporterna var inte bra ur djurskyddssynpunkt och 1906 infördes karantän vilket minskade importen.

Första världskriget satte stopp för gåshandeln och man började också ogräsbekämpa stubbåkrarna vilket gjorde att betet försvann. Detta gjorde att priset för en gås steg från 10 kr till 100 kr.

Under 1930-talet sjönk antalet gäss, men ökade något igen med gröna vågen på 1970-talet.

År 2020 fanns ca 119 skånegäss och rasen är för närvarande starkt hotad.