Hornborgastugan

Under 1800-talet ökade Sveriges befolkning, fler barn föddes och dödligheten minskade. Jordbruket utvecklades och blev mer effektivt med hjälp av större odlingsytor, nya redskap och växelbruk. Större jordbruk trängde undan de mindre gårdarna.

Förändringarna i samhället gjorde att det blev en stor andel så kallade obesuttna, människor som inte ägde någon egen jord, eller kunde försörja sig på ett eget jordbruk. De obesuttna hjälpte till vid säsongsarbete som slåtter och skörd, betalningen var ofta i mat. Andra sätt att försöka försörja sig var genom enklare hantverk, i värsta fall fick man tigga. En del av denna befolkningsgrupp emigrerade i slutet av 1800-talet i hopp om ett bättre liv på annat håll, ofta i Amerika.

Hornborgastugan låg ursprungligen utanför Hornborgaby i ett område som kallades ”tån”, det var mark som inte var så värdefull. I flera generationer bodde släkten Sjödahl i stugan. I slutet av 1860-talet och början av 1870-talet bodde Johannes Sjödahl och Cajsa Andersdotter med sina fyra barn i huset. Stugan bestod av en bostadsdel och ett fähus med lada, det var två mindre hus som låg i vinkel mot varandra.

Familjen hade en ko, ett par får och en höna. Johannes Sjödahl försörjde sig tidvis som skomakare men även som fiskare. Han tillverkade också fiskekorgar och mindre träföremål som Cajsa sålde till traktens gårdar. Familjen Sjödahl hade rätt att ”raka hövägen”, det vill säga att ta upp hö som bönderna hade tappat efter vägen. Liksom andra obesuttna samlade man ris och grenar till bränsle.

Vid stugan fanns ett potatisland och längs med huskanten låg en rabatt, en så kallad mullbänk, som också fungerade som isolering mot huset. Inne i stugan finns en stor spismur, spjället till spisen stängdes utifrån med ett stort lock. I hörnet av rummet finns en inbyggd säng och vid fönstret ett bord med stolar. Det enda rummet fungerade som sovrum, kök och arbetsplats.

Om flytten till Skansen

Artur Hazelius ville visa hus från Sveriges alla landskap, de skulle gärna vara så ålderdomliga som möjligt. I slutet av 1890-talet intresserade sig Skansen för det hus som kom att bli Hornborgastugan.

I ett bevarat brev till Hazelius, daterat år 1898, står det att ”Sjödahlskans hus är till salu”. Huset omtalades som det äldsta i byn och låg då på Deragårdens utmark i Överbyn i Hornborgaby. I slutet av september 1898 plockades stugan ner för att flyttas till Skansen. Två timmermän från socknen svarade för transporten och återuppbyggnaden. Vid återuppförandet på Skansen byttes det mesta av timret ut eftersom det var i så dåligt skick. Skåpsängen som ursprungligen stått i huset köptes in och uppfördes på samma ställe som tidigare.

Fördjupning om byggnadsskick

Hornborgastugan är en enkelstuga som är timrad med torvtak. I vinkel mot boningsdelen ligger en kombinerad lada och fähus som är uppförd i natursten och skiftesverksteknik, en träbyggnadsteknik där stolpar håller samman grova plankor. Genom att använda sig av denna teknik gick det åt ungefär hälften så mycket virke som vid knuttimring.