Järnhandeln

1930-talets järnhandel hade tusentals artiklar till försäljning, sortimentet kunde skilja sig mellan större och mindre städer. Kunderna köpte jordbruksredskap, verktyg till byggnadsindustrin och saker till hemmen. Varorna grupperades efter sortiment och förvarades i lådor, i disken och hängandes på väggen. Trädgårdshörnan hade utemöbler och redskap, kökshörnan med husgeråd som vispar och kakformar, sporthörnan med cyklar och kälke.

Till affären hörde ett lager men många artiklar var beställningsvaror. Innanför butiken låg kontoret där järnhandlaren tog emot viktiga kunder bakom sitt skrivbord i trä. På bordet stod en låda med bjudcigarrer som leverantörer och kunder bjöds på.

I järnhandeln arbetade järnhandlaren som också ägde affären. Till sin hjälp hade han flera biträden som hanterade varorna och betjänade kunderna. Det fanns också minst en springpojke som levererade varor från sin paketcykel och städade butiken på morgnarna. Efter några års arbete fanns det möjlighet för springpojken att avancera till biträde.

Biträdet i sin tur kunde fortbilda sig via fackkurser och ett duktigt biträde kunde ta över när järnhandlaren gick i pension. Järnhandeln var i huvudsak en manlig arbetsplats, men det kunde finnas kvinnliga kontorister eller kassörskor som satt i en kassa vid utgången.

Kundbetjäning och service

När en kund kom in i butiken var det viktigt att järnhandlaren och biträdena hälsade artigt. Man hälsade efter klockan: god morgon, god middag och god kväll. Olika handböcker gav tips om hur man skulle prata med kunden och det var inte lämpligt att använda sig av slanguttryck som ”kattsingen” eller ”fina fisken.” Samtalen fick inte bli för långa för det fanns en tidspress och det gällde att vara lönsam.

Konkurrens och förändringens tid

1930-talet var en brytningstid för järnhandeln, som skulle förändras. I början av decenniet rådde lågkonjunktur men efter några år förbättrades konjunkturen och försäljningen ökade. Vid tiden utsattes järnhandeln för konkurrens från varuhusen, men även från andra järnhandlare.

För att minska den interna konkurrensen gick järnhandlarna samman och bildade branschorganisationen Järnhandlarnas arbetsgivarförening. På 1940-talet minskades andelen anställda och självbetjäning infördes i många affärer under 1950-talet.

Svenska innovationer och nymodigheter

I bilismens barndom var det bland annat bilförsäljare, järnhandlare och kemikaliehandlare som tillhandahöll bensin, eller benzin som det först stavades. Fordonsägaren fick hålla sig med egna dunkar som de själva fyllde, en obekväm och dessutom farlig hantering. På 1920-talet, när automobilerna på allvar började konkurrera med hästdroskor och spårvagnar såg Jacob C Ljungman en uppenbar affärsmöjlighet. Han var upphovsman till bensinpumpen Vici som kom ut på marknaden 1927 och blev en omedelbar internationell succé. Utanför Järnhandeln har en Vici bensinpump av fabrikat Ljungmans monterats.

En av de tekniska nymodigheter som såldes i järnhandeln var kylskåpet. På 1920-talet presenterade svenskarna Baltzar von Platen och Carl Munter sin uppfinning kylapparaten som kom att bli en världssensation. Elektrolux köpte sedan upp rättigheterna och vidareutvecklade kylskåpet. På 1930-talet var kylskåpet något exklusivt som bara ett fåtal hade råd med.

En annan uppfinning som såldes i järnhandeln var Primusköket, ett sotfritt fotogenkök som kunde användas både inomhus och utomhus. Primusköket uppfanns av Frans Wilhelm Lindqvist och det hade en bättre värmekapacitet än andra fotogenbrännare. 1938 infördes två veckors betald semester i Sverige och då blev det populärt att cykla och campa – att ta med sig ett primuskök var ett enkelt sätt att laga mat i naturen.

Om byggnaden

Exteriören är uppförd efter en förlaga från Hudiksvall med liggande panel i vitt. Taket är klätt med rödmålad plåt.

Interiören kommer från Asplunds Järnaffär som år 1899 öppnade på Odengatan 72 i Stockholm. Vid butikens nedläggning 1992 såg intresserade järnhandlare till att omhänderta och magasinera varor och inredning. Dessa kom att bli en del av Skansens järnhandel, som uppfördes under åren 2004–2005.

Byggnaden – järnhandlarens hus – rymmer även Järnhandlarbostaden och Konsum.