Brunråtta

Brunråttan är ett exempel på en art som spridits till flera världsdelar med människans hjälp. Den kom till Europa från Asien som fripassagerare på handelsskepp under medeltiden och till Sverige under 1700-talet. Den tog då helt över från svartråttan som fanns här. Brunråtta är mycket anpassningsbar och lever bland annat i avloppssystem, lagerutrymmen, ladugårdar och på soptippar, men även i naturen, då ofta nära vatten. Idag finns den i hela Sverige utom längst i norr.

Förökar sig snabbt

Brunråttans päls är grov och oftast brun eller mörkgrå, medan undersidan är ljusgrå eller ljusbrun. Det finns råttor som väger nästan ett kilo, men det vanligaste är 550 gram för hanar och 350 gram för honor.

Den förökar sig snabbt, ett par råttor kan bli tusen på ett år. Brunråttan kan fortplanta sig hela året om förhållandena är lämpliga.  En hona kan 5–6 gånger om året få 7–15 ungar, som i sin tur snabbt får egna ungar. Honan sköter dem väl, eftersom de är blinda, nakna och döva när de föds. Råttor som är släkt lever tillsammans. De putsar varandra och försvarar varandra mot andra råttor, som inte hör till familjen.

Kan höra ultraljud

Brunråttan är för det mesta nattaktiv. De har mycket god hörsel och höra ultraljud och andra toner som är så höga att vi människor inte kan uppfatta dem. De har mycket bra luktsinne och ser färger ungefär som vi, men de kan inte skilja på rött och grönt och inte heller se ultraviolett ljus. Med så välutvecklade sinnen är råttorna mycket skygga djur. Råttor kan skrika för att varna för en fara. De måste akta sig för många olika saker, till exempel människor, katter, berguvar och ormar. Råttor är allätare, de äter allt från växter till insekter och människans avfall.

Skickliga simmare

Råttor simmar bra, också under vattnet. Därför kan de ta sig in i hus genom avloppsrören. De är också skickliga på att gräva och bygger långa system av gångar i marken där de bor under flera generationer. Råttor kan lära sig hitta i mycket svåra labyrinter och lösa komplicerade uppgifter.

Skadedjur

Brunråttan har varit avskydd och förföljd av människan eftersom den ofta flyttat in i våra hus. Dessutom har den rört sig på soptippar och i avloppssystem och spridit både smuts och sjukdomar som pest och salmonella. När brunråttan kommer in i våra byggnader kan den gnaga och förstöra byggnadsmaterial, inredning, elledningar och kläder. Den har även orsakat skada för människan i matförråd och sädesmagasin där de tagit för sig av det som människan sparat inför vintern.

Människan har försökt att minska antalet råttor genom att fånga dem med fällor eller till och med döda dem med råttgift. Flera hundraser har avlats fram som skickliga råttjägare, till exempel terriers.

Husdjur och försöksdjur

Samtidigt har människan också avlat brunråttan till sin tjänst. Råttor har varit de allra viktigaste försöksdjuren i medicinsk forskning och miljöforskning eftersom de förökar sig snabbt. Som sällskapsdjur i hemmet har de också blivit populära, eftersom de lätt blir tillgivna och mycket tama. Den låter sig gärna klappas och tycker om att klättra på den som sköter den.