Lövgroda

Kan skifta färg

Den är gräsgrön på ovansidan, med ett svart, ofta gulkantat streck på sidorna, på undersidan vitaktig. Längs kroppssidorna från näsborrarna till bakkroppen löper ett mörkt band. Hannen har brun strupe, som kan blåsas upp till en stor boll. Grodan kan även smälta in i omgivningen genom att skifta färg.

På så vis undviker den att bli sedd av både fiender och byten. Dessutom är dess hudsekret giftigt och vid kontakt kan människohud bli infekterad. Kontakt med ögonen kan innebära tillfällig blindhet.

Hoppar mellan blad

Lövgrodor lever i träd och buskar. Äldre lövgrodor kan ofta klättra högt upp i lövverket, medan de yngre håller sig nära marken. Den hoppar med stor skicklighet från blad till blad och fångar insekter och larver.

Hörs på en kilometers håll

Leken och yngelutvecklingen sker i stillastående vatten som sjöar, dammar och sankmarker, ibland även i mindre vattensamlingar som diken och pölar. Under parningstiden, som i Skåne infaller under april till juni, kväker hannarna flitigt, särskilt nattetid. Också senare under sommaren kan man höra dess klingande läte, som kan höras på minst en kilometers håll.

Lövgrodan blir könsmogen vid omkring 3 års ålder, och kan normalt bli upp till 9 år gammal. I fångenskap har som mest 22 år uppnåtts.

Artbevarande arbete

I Skåne har man genomfört ett bevarandeprogram där man har restaurerat lövgrodans lekplatser såsom dammar och andra våtmarker. Genom dessa åtgärder lövgrodan ökat från 2 000 (1980) till 25 000 (2008) och därför är lövgrodan inte längre rödlistad i Sverige

Lövgrodan är klassad som ”Livskraftig” enligt Artdatabankens röda lista.