Allsångens historia
Lika länge som sången funnits, har människor sjungit tillsammans. Just allsång som socialt fenomen växte sig starkt i Sverige under tidigt 1900-tal när det började anordnas i organiserad form, som en del av folkbildningsrörelsen och arbetsrörelsen. Syftet var att skapa gemenskap och stärka samhällssammanhållningen genom kultur och musik. Deltagarna sjöng med i välkända sånger, ofta hämtade från en gemensam sångbok och under ledning av en sångledare eller orkester.
Begreppet allsång fick sin tydliga etablering under sommaren 1927 genom en omröstning i Dagens Nyheter, som rapporterade om hur revykungen Ernst Rolf engagerade och ledde allsång med publiken inför landskamperna i fotboll på Stadion.
En Skansen-tradition sedan 1935
Musiken har spelat en central roll på Skansen sedan öppnandet år 1891, grundaren Artur Hazelius betonade tidigt vikten av att visa upp en bredd av musikaliska uttryck.
När man den 26 maj år 1935 anordnade Sångens dag hade Skansen alltså i över 40 års tid erbjudit olika former av konserter, föreställningar och sångsamlingar – men det var nu som den allsång vi känner idag fick sin tidigaste form. Vid denna dag leddes besökarna i gemensam sång av Sven Lilja, en omtyckt musiklärare som de senaste åren etablerat sig som kör- och allsångsledare.
Succén var snabbt ett faktum och redan året därpå blev allsång ett stående sommarinslag under Sven Liljas ledning. De första åren byggde allsången på ett enkelt koncept där glädjen i att sjunga tillsammans stod i fokus, men det utvecklades snabbt till en folkfest där både kända och okända svenskar deltog. Repertoaren omfattade allt från svenska visor till folkkära sånger, och upp emot 20 000 besökare kunde stämma in i allsången under ett och samma tillfälle.