I Skansens boktryckeri finns ett större rum som rymmer både sätteri och tryckeri. När en text skulle tryckas började sättaren med att forma meningarna. Typerna låg i lådor som kallades för kast, i lådorna fanns fack i olika storlekar. De bokstäver som användes mer ofta som a, e, n och r låg i större fack i mitten. Bokstäver som inte var lika vanligt förekommande som b, c och f låg mindre centralt.
Samma system har förts över till dagens tangentbord där de mest använda bokstäverna har den bästa placeringen. När sättaren hade satt klart texten så lämnade han över den till tryckaren som tryckte texten.
Tryckpressar i järn och Aftonbladets första nummer
I början av 1800-talet kom tryckpressar av järn som var stabilare än de äldre träpressarna. De var effektivare för det gick att trycka över en större yta.
I Boktryckeriet finns två järnpressar från tidigt 1800-tal som användes till att trycka böcker. I tryckeridelen finns den större pressen, en Hagarpress, som användes för att trycka tidningar. De första årgångarna av Aftonbladet trycktes på en liknande press. I Boktryckeriets mindre rum finns en liten handpress som användes för att trycka upp visitkort, inbjudningar och brevpapper som trycktes i mindre mängd.
Ett försvinnande hantverk
Tekniken att använda lösa typer för att forma text användes fram till 1970-talet då den ersattes av filmremsor. På 1980-talet kom datorerna och tekniken att trycka text med lösa typer försvann snabbt.
Idag är boktryckarkonsten ett försvinnande hantverk. Det finns ett fåtal personer som behärskar yrket och det är inte möjligt att utbilda sig inom boktryckarkonsten. Genom Boktryckeriet, där riktiga hantverkare kan visa och berätta om boktryckarkonsten, vill Skansen verka för att hantverkskunnandet och det immateriella kulturarvet bevaras.