Delsbogården

En större bondgård kunde i mitten av 1800-talet bestå av 20–30 hus, ibland ännu fler. Varje hus hade sin specifika funktion, och husen för familjen och djuren var samlade kring en sluten gårdsplan. Huvudbyggnaden, där familjen bodde, låg ofta i norr.

På gården levde flera generationer sida vid sida. I den så kallade undantagsstugan bodde mor- eller farföräldrarna efter att de lämnat över gården till en yngre generation – ett arrangemang som fungerade som en slags pensionsförsäkring.

Byggnadernas olika funktioner

Gårdens byggnader hade olika funktioner, liksom de olika rummen. Hälsingegårdarna utmärktes också av att de hade hus byggda för specifikt festligheter. Sängstugan på Delsbogården var ett gästhus med flera sovrum, och vid bröllop kunde festligheterna pågå i flera dagar, vilket krävde plats för övernattande gäster.

Fähuset hade bås för gårdens kor och var möblerat med säng, bord, stolar och en spis. Under sommaren, när djuren var på fäboden, användes fähuset som sommarbostad. Vid ingången till gården fanns logen och stallet, för hästarna som användes som dragdjur. Utanför gården fanns smedja, hölador, kornbodar och härbren. Många gårdar hade även del i ett linberedningsverk.

Vardagsstugan användes till det dagliga livet, medan helgdagsstugan, eller herrstugan, användes till fest och högtid. I vardagsstugan fanns både sov- och matplats, och spisen gav värme och ljus samt användes till matlagning. Husgeråden förvarades i hyllor, och något nytt för tiden var porslinstallrikar och kaffekoppar. På 1700-talet började adeln dricka kaffe, och på 1800-talet spred sig kaffedrickandet bland bönderna.

Ökade inkomster gav utsmyckade hus

Vid 1800-talets mitt rådde högkonjunktur, och allt fler bönder i Hälsingland hade råd att bygga hus i två våningar. Husen dekorerades invändigt med både vägg- och takmålningar utförda av kringresande allmogemålare. Välståndet berodde på en kombination av växelbruk, där lin var en viktig gröda, och skogens ökade lönsamhet. Många bönder var dessutom mångsysslare, vilket bidrog till gårdens inkomster.

Delsbogårdens huvudbyggnad, som kommer från Västerängs by, har en nedervåning som är dekorerade av allmogemålare från Dalarna. På övervåningen finns tak- och väggmålningar av allmogemålaren Gustaf Reuter, som var verksam i Delsbo. Även rullgardiner målades så att de gav intryck av blommor och mönstrade gardiner. Hälsingegårdarna, med sina rika interiörer, är sedan 2012 en del av UNESCOs världsarv.

Om flytten och uppförandet på Skansen

Uppförandet av Delsbogården föregicks av flera års planering. I slutet av 1920-talet köpte Hälsinge gille in Karlsgården med målningar av Gustaf Reuter. Skansen köpte 1928 ett hus från Bommens gård i Västerängsby, som kom att bli huvudbyggnaden. Byggnaden hade sedan 1870 bara använts som sommarbostad. Under 1930-talet inköptes sängstugan från Sunnanås by i Ljusdals socken, undantagsstugan från Edsäng, samt stallet och logen.

När gården var på plats fanns det 19 rum att möblera, och få föremål hade följt med husköpen. Skansens grundare Artur Hazelius hade dock redan på 1870-talet köpt in möbler, husgeråd och dräkter från Delsbo. Möbleringen baserades på bouppteckningar, intervjuer med personer från trakten samt de möbler och föremål som fanns till hands. Moderna möbler som stolar och klaffbord inreddes i helgdagsstugan, medan övriga herrstugor möblerades med väggfasta bänkar och tunga bockbord.

Fördjupning om byggnadsskick

Delsbogården består av byggnader från olika gårdar i Delsbo och Ljusdal, sammanfogade för att visa en större bondgård från mitten av 1800-talet. Huvudbyggnaden kommer från Västeräng och undantagsstugan från Edsäng i Delsbo socken. Ursprungligen var dessa timrade parstugor som på 1830-talet byggdes på med en våning och fick stående panel som rödfärgades. Förstukvistarna, typiska för Hälsingegårdar, är rikt dekorerade.

Sängstugan från Sunnanås har en förstukvist i gustaviansk stil med utskurna girlanger, medan byggnaderna från Västeräng och Edsäng har förstukvistar i svängd rokoko. Utanför Delsbogården står två härbren för förvaring, byggda på 1500- och 1700-talet, ursprungligen från Sunnanås och Tjärnmyra.