Moragården

I början av 1800-talet bodde Anders Krång Mattson och Karin Matsdotter i det hus som på Skansen kallas för Morastugan. Huset är en så kallad enkelstuga med ett rum och en liten kammare. Det stora rummet användes för arbete, vila och matlagning. Anders var småbonde men hade, som många andra, flera bisysslor. I Dalarna uppstod en större produktion av klockor där olika personer utförde olika delar av tillverkningen. Med tiden blev Moraklockor från Dalarna vanliga i många hem.

En anledning till att man i Dalarna behövde extra inkomster var den magra jorden och de små markdelarna efter arvsskiften. Det var ineffektivt att behöva så och skörda på upp emot 75 olika tegar. Eftersom jorden gav dålig avkastning var boskapsskötseln mycket viktig. Under sommarmånaderna tog anställda unga kvinnor med djuren upp till fäboden där de gjorde smör och ost.

Andra ungdomar gick på arbetsvandringar till Stockholm. Kvinnorna kunde jobba med trädgårdsarbete eller som roddare mellan stadsdelarna, då kallades de ”roddarmadammer”. Männen arbetade ofta som murare eller timmermän.

Moragårdens byggnader

Morastugan från Östnor är en del av Moragården på Skansen, där olika byggnader har samlats för att ge en mer komplett bild av en gård från tiden. Förutom hus för människor och djur hade gårdarna förrådsbyggnader, vedbod med mera. På Moragården finns Skansens äldsta hus, Hedningahuset, vars timmer fälldes 1324–1325. Hedningahuset har två små rum, varav det ena användes för förvaring och det andra som sovplats.

Till Moragården hör också Back Mats stuga, placerad som en undantagsstuga dit den äldre generationen flyttade när de lämnat över gården till en yngre generation. På Skansen har Back Mats stuga fått en egen historia.

Uppförandet av en dalagård på Skansen

Morastugan var det första huset som Skansens grundare Artur Hazelius köpte in 1885, och det blev grundstenen i utvecklingen av friluftsmuseet. När huset inreddes på Skansen var det viktigt att visa olika delar av livet med arbete, vardag och fest. Hazelius hade tidigare samlat föremål och textilier som visades på Skandinaviska-Etnografiska samlingen på Drottninggatan. Han ville dock ta museitanken ett steg vidare och visa föremålen i sin rätta miljö. Under nationalromantiken uppfattades Dalarna som en genuin plats, orörd av industrialismens frammarsch.

Hazelius gjorde flera resor i landskapet på 1870- och 1880-talet, och med hjälp av sin medarbetare Bud Erik Olsson från Dalarna, samlade han in representativa föremål från trakten. 1884 såg Hazelius ett ålderdomligt hus med hög skorsten i byn Östnor i Mora socken. Han bestämde sig för att köpa huset, och Bud Erik Olsson förhandlade fram ett pris på 75 kr med ägaren.

År 1891 flyttades huset till det blivande Skansen, som öppnade senare samma år. På 1920-talet kompletterades huset med fler byggnader.

Fördjupning om byggnadsskick 

Morastugan från Östnor är en knuttimrad enkelstuga med vedtak där dubbla rader av brädor ligger på varandra.

Övriga byggnader är också knuttimrade med nävertak, där kluvna stockar ligger över flera lager med näver som skyddar mot nederbörd. Hedningahuset från Malung byggt tidigt 1300-tal har en svale, vilket är en utstickande gång med både golv och tak.