Swedenborgs lusthus

Emanuel Swedenborg föddes 1688 i Stockholm. Redan som ung blev han känd för sitt mekaniska sinne och sina uppfinningar, vid 11 års ålder hade han börjat studera vid Uppsala universitet. I 20-årsåldern reste han ut i Europa och hamnade till slut i London, som vid den här tiden var centrum för världens kultur och vetenskap. Efter några år återvände han till Sverige där han var verksam som vetenskapsman, under en tid arbetade han nära uppfinnaren Christoffer Polhem.

Från 50-årsåldern och fram till sin död 1772 skrev Swedenborg, efter en andlig väckelse, flera religiösa skrifter på latin. Han menade att han fått i uppdrag av Gud att till människorna förmedla nya andliga tankar. Skrifterna publicerades utomlands eftersom religiös litteratur inte omfattades av den svenska tryckfriheten. En central tanke hos Swedenborg var den så kallade korrespondensteorin: att allt det som är synligt för oss människor korresponderar till något andligt, det svåra är att kunna tolka det vi ser för att förstå det gudomliga.

Swedenborgs viktigaste och mest spridda bok är Caelum et infernum (Himmel och helvete) som handlar om himlen, livet efter döden och om övergången från att vara levande till att vara död. Swedenborg är en av de mest internationellt kända och översatta svenska författarna genom tiderna.

Lusthuset

Runt 1700-talets mitt lät Emanuel Swedenborg uppföra en malmgård på Södermalm i Stockholm. Till gården hörde en stor trädgård och i dess bortre ände byggdes ett lusthus, en byggnad som vid tiden syftade till att vara en tillflyktsort nära naturen. I lusthusets första rum stod en orgel av 1600-talstyp med enkelstämmiga pipor. Sång och musik var av stor vikt för Swedenborg som ansåg att musiken gjorde det lättare för människan att närma sig det gudomliga. I lusthusets inre del finns en mörk skrubb som bara var svagt belyst från ett ovanfönster, där fick Swedenborg en del av sina religiösa syner.

Efter hans död användes lusthuset bland annat som museum över Emanuel Swedenborg. Där kunde man mot betalning få se en kista med en vaxdocka av honom.

Om flytten till Skansen

Skansens grundare Artur Hazelius var under 1890-talet mån att få Swedenborgs lusthus till Skansen, själva malmgården var sedan länge riven. Efter segdragna förhandlingar med dåvarande ägaren enades man till slut om en köpeskilling på 500 kronor. Köpet blev dyrare än vad Hazelius hade tänkt sig och finansierades genom donationer.

Vid flytten placerades lusthuset på Missionshusets nuvarande plats. Lusthuset fick sin nuvarande placering 1964, då anlades också Rosengården som till viss del skulle efterlikna Swedenborgs ursprungliga trädgård. I Swedenborgs trädgård fanns växter som drivits upp från frön och lökar köpta i Holland och England.

Fördjupning om byggnadsskick

Lusthuset uppfördes i timmer med stående ytterpanel. Taket är ett säteritak i två våningar med små fönster däremellan. Lusthuset var ursprungligen sammanbyggt med ett bibliotek och en vagnsbod, byggnader som inte fanns kvar vid flytten till Skansen.