Tottieska gården

På 1700-talet bodde den största delen av Stockholms befolkning i Gamla stan, som då kallades för “Staden”. Stadsdelarna utanför Gamla stan var lantliga med mindre bebyggelse och där hade rika personer sina sommarhus.

Ett sådant hus var den Tottieska gården som byggdes som ett sommarnöje på Södermalm av grosshandlaren Charles Tottie mellan åren 1765 och 1773.  Gården togs sedan över av sonen Anders Tottie och hans fru Henrica Schröder. 

Tottieska gården ritades i en våning men när den stod klar var det en byggnad i två våningar på 850 kvadratmeter med 26 boningsrum. Till gården hörde även en stor trädgård med både ett fågelhus, en så kallad voliére, och ett persikorum. I trädgården odlades grönsaker och man hade hästar, får och höns.  

Firma Tottie och Arfwedson 

År 1771 tog Anders Tottie över familjens handelshus och slog sig samman med sin kusin Carl Christopher Arfwedson. Tillsammans bildade de firma Tottie och Arfwedson som kom att dominera svensk handel i slutet av 1700-talet. Under många år stod firman för 10–15% av Sveriges totala export.

Tottie och Arfwedson exporterade järn men även tjära och trävaror. De svenska järnbruken kunde inte sälja sina varor direkt utan handeln gick via köpmän som hade handelskontakter i hela världen. Firman importerade bland annat spannmål, socker, salt och textilier. Det var säkrare att handla med flera varor än att specialisera sig på en.  

Skeppsbroadeln – visade status genom konsumtion 

De handelsmän som handlade med större mängder varor och bedrev handel med utlandet kallades för grosshandlare. Av grosshandlarna var det endast ett fåtal som blev riktigt rika. Familjen Tottie tillhörde de förmögna handelsmän som kom att kallas för ”skeppsbroadel”, eftersom de hade sina bostäder och kontor på Skeppsbron.

”Skeppsbroadel” användes till en början på ett nedsättande sätt av adeln för att tala om de nyrika uppkomlingarna, men så småningom anammade grosshandlarna själva titeln.  

Det var inte ovanligt att skeppsbroadeln visade sin status genom konsumtion. Dyrbara inredningar, möbler, konst, kläder, textilier och porslin från Kina var ett sätt att visa upp sig.  

Socialt liv, tjänstefolk och smittkoppor 

Arbete och fritid var tätt sammanflätat för paret i Tottieska gården. Anders skötte kontakten med handelsmännen både inom landet och utomlands medan Henrica hade ett stort ansvar för det sociala livet.

De hade båda två fått en grundlig utbildning, vilket få hade vid den här tiden, och ägnade sig ofta åt att skriva brev. Henrica hade även ansvar för hushållet med ett stort antal tjänstefolk: kokerskor, pigor, drängar, kusk och trädgårdsmästare.  

Henrica och Anders äktenskap var länge barnlöst och när de fick en son så avled han bara elva månader gammal i smittkoppor. Under 1700-talet var smittkoppor den vanligaste barnsjukdomen med hög dödlighet.   

Ett hem fyllt med dyrbar inredning 

Inredningarna i Tottieska gården var mycket påkostade och av det senaste modet. På nedre botten låg matsalen med paneler av cederträ och i förmaket fanns mahognypaneler. Att inreda med träpaneler var inte så vanligt i Sverige men familjen Tottie, som hade anor från Skottland, tyckte om det brittiska sättet att inreda. Familjen hade också, via sina kontakter med Västindiska kompaniet, möjlighet att köpa dyra träslag från Västindien.  

På övervåningen låg den stora festsalen på 50 kvadratmeter vars väggar pryddes av väggmålningar som föreställde romerska ruinlandskap. När det vankades bjudning så togs silvret och de stora porslinsserviserna fram.

Efter middagen flyttades de dyrbara möblerna undan och gav plats för dans. Rummet lystes upp av både en ljuskrona och ljuslampetter i en tid då ljus var mycket dyrbart. Att visa upp sin rikedom var ett sätt att befästa sin status. 

Tottieska gården flyttas till Skansen 

Efter Anders Totties bortgång 1816 såldes huset. Därefter kom den att både inrymma olika verksamheter och fungera som bostad för flera familjer. År 1868 tog Barnängens Tekniska fabrik över byggnaden. Under åren som följde byggdes huset om och till, men när det blev för liten flyttades fabriken till Alvik. 

I takt med att nya bostadsområden växte fram kring Bondegatan på 1920-talet började även delar av Tottieska gården att rivas. Skansen, som höll på att bygga ett stadskvarter, erbjöds gården med den värdefulla 1700-talsinredningen som gåva.

Att flytta hela gården var inte möjligt, plats saknades på Skansen och det fanns nästan inte något av original kvar i den del som varit fabrik. År 1932 påbörjades flytten av Tottieska gårdens välbevarade östra flygel. 

Omfattande renovering under 2000-talets början 

Med åren blev byggnaden och dess inredningar sliten. Dessutom fick övervåningen av utrymningsskäl endast ha fyra gäster åt gången. En väg ur dilemmat öppnade sig när Brandkontoret, vars grundare var Charles Tottie och som en gång bidrog till att gården kunde uppföras på Skansen, beslutade att ge stöd till en renovering av byggnaden. 

Ett omfattande renoveringsarbete pågick mellan 2011–2016 där bland annat traditionell teknik användes för att handhyvla delar till överstycke och foder kring fönster. De unika originalinredningarna från 1770-talet rengjordes och konserverades medan de rum som saknade kulturhistorisk inredning nyinreddes.

Till exempel kläddes väggarna i de nya rummen med papperstapeter. Tapeterna har delvis handtryckts efter original av Johan Norman som var tapetmästare i Stockholm under andra halvan av 1700-talet. År 2018 öppnade den nyrenoverade Tottieska gården.   

Byggnaden exteriört 

Tottieska gården är en gulputsad tegelbyggnad uppförd i två våningar med vind och källare. Taket är brutet och belagt med enkupigt lertegel och fönstersnickerierna är målade med gul linoljefärg.