Rosengården

Den väldoftande och ljuva Rosengården formgavs av trädgårdsakitekten Walter Bauer och invigdes 1964. Man ville anlägga en odling med kulturhistorisk anknytning där äldre och nyare rosensorter kunde växa intill varandra, samtidigt som platsen i sig hade en trädgårdshistoria sedan tidigt 1800-tal.

Redan 1826 antecknade Årstafrun, Märta Helena Reenstierna, i sin dagbok om denna påkostade plats som industrimannen John Burgman hade anlagt. Det var en vida känd stor trädgård kallad ”Bourgmans Skantz” som inte bara odlade rosor utan också persikor, vinrankor och ananas.

Rosengårdens utformning

Rosorna är ordnade efter ett äldre trädgårdsmönster i raka kvarter omgivna av lågt klippta buxbomshäckar. På östra sidan övergår Rosengården i fritt växande buskrosor, bland annat av gamla sorter som odlades fram innan 1867. På den västra sidan växer en rad lindar och på den norra sidan står en staty av Carl von Linné.

Fyra marmorputti från herrgården Bergshammar i Södermanland pryder sommartid varsitt kvarter i Rosengården. Figurerna som ska ha tillkommit under 1700-talets början är av italiensk eller fransk tillverkning och symboliserar de fyra elementen – jorden, vattnet, elden och luften.

Samtidigt som trädgården planerades i början på 1960-talet letade man även efter en ny plats för Emanuel Swedenborgs lusthus. Byggnaden hade kommit till Skansen 1896 och placerats vid Bergsmansgården. Nu ville man ge lusthuset en mer framträdande plats och 1964 flyttades det till sin nuvarande och självklara plats i Rosengården.