Forskning i framkant – genetiska spår ger nya möjligheter för artbevarande

Under hösten var forskare på plats i Skansens djurpark för att testa en ny metod som innebär insamling av genetisk information från luftburna mikropartiklar. Metoden kan bli betydelsefull för naturvård och artbevarande genom att ge detaljerad insikt om djurs hälsa, vilket möjliggör snabbare åtgärder för att hjälpa hotade arter i det vilda i tid.

– Genom att samla in RNA, en speciell typ av genetisk information, från luften kan vi få viktig information – inte bara om vilken art som finns i ett område, utan också om deras hälsa och ålder, säger Marc Friedländer, forskare på Stockholms universitet som leder studien.

Potential att skydda djur i vilda miljöer

Projektet bygger vidare på tidigare forskning som visat att det är möjligt att detektera DNA i luften. Genom att nu fokusera på RNA hoppas forskarna kunna få ännu mer detaljerad information om djuren i en miljö, något som kan bli avgörande för framtida artbevarandeprojekt.

– Att kunna bidra till forskning som har potential att skydda djur i vilda miljöer är en viktig del av vårt arbete. Som djurpark kan vi bli en plattform för studier som gynnar artbevarandet på global nivå, säger Jennie Westander, zoolog på Skansen.

 

Jennie Westander, zoolog på Skansen samt forskningsteamet Marc Friedländer, Kristine Bohmann, Christina Lynggaard, Morteza Aslanzadeh and Inna Biryukova på plats i parken.

Luftburet RNA – så fångas djurens genetiska spår i luften på Skansen

Insamlingen av luftburet RNA sker med hjälp av enkla, portabla apparater. En fläkt suger in luft genom ett filter, som fångar upp mikroskopiska partiklar från miljön – i detta fall utvalda områden i Skansens djurpark. Partiklarna analyseras sedan i laboratoriet där forskarna med hjälp av avancerad sekvensering kan identifiera de genetiska spåren.

En av fördelarna med att använda en djurpark är att forskarna redan vet vilka arter som finns på platsen, vilket hjälper dem att validera metoden. Insamlingen skedde på flera platser runt om på Skansen, bland annat vid lodjuren och i terrariet hos Lill-Skansens lövgrodor.

– I en djurpark vet vi vilka djur som finns, vilket gör det enklare att jämföra våra resultat och se att metoden fungerar. Dessutom var Skansen medarbetare mycket engagerade och hjälpsamma vilket har varit till stor hjälp för oss, säger Marc Friedländer.

På plats i djurparken för att samla in partiklar var även projektets gästande samarbetspartners från Köpenhamns universitet – Kristine Bohmann och Christina Lynggaard.

 

Marc Friedländer från Stockholms universitet samlade in luftburna mikropartiklar på olika platser i djurparken, bland annat vid lodjuren.

 

Potential för framtida bevarandeinsatser

Den nya metoden kan på sikt förändra hur man samlar in data om hotade arter i det vilda. Till skillnad från traditionella metoder – som att samla avföring eller räkna individer – är luftburen RNA-insamling både mindre resurskrävande och mindre störande för djuren.

– Vi har redan sett att vi kan detektera RNA från förväntade arter, som kattdjur utanför lodjurshägnet och amfibie-RNA vid grodornas terrarium. Men metoden är fortfarande i sin linda och vi tror att vi kan göra den mycket mer känslig. Med mer precisa resultat kan vi inte bara identifiera vilka arter som finns i ett område, utan också få indikationer på hälsorisker innan de blir akuta, säger Marc Friedländer.

Djurparkens som plattform för forskning

Genom att samla data och testa nya metoder i djurparker kan forskare utveckla och förbättra tekniker för bevarandeinsatser som sedan kan tillämpas i hotade ekosystem världen över.

– Skansen deltar så ofta vi kan i forskningsprojekt som syftar till att öka kunskapen om naturvård och artbevarande. Genom att erbjuda vår park som en plattform kan vi bidra till att utveckla metoder som gynnar hotade arter i hela världen. Det är ett fantastiskt exempel på hur djurparker kan stötta och vara en del av viktig forskning, säger Jennie Westander.