Havsfolk

Havsfolket och dess boskap håller till i långgrunda vikar längs kusten, där de får lä från de stora vågorna. Här får du lära dig mer om havsfolkets livsmiljöer, och vad som händer om deras strandängar krymper eller försvinner.

  • När havsfolkets strandängar krymper minskar mångfalden över och under vattenytan

    Grunda havsvikar är viktiga lek- och uppväxtområden för många rovfiskar. Men många vikar utsatta för hård exploatering. Därför är det viktigt att skydda de friska kustnära miljöer som finns kvar.

    Tidigare användes ofta strandängar som betesmarker till djur sommartid, eller för att samla vinterfoder. Utan bete och slåtter, växer strandängarna igen och många av de växt- och djurarter som är knutna till denna naturtyp försvinner. Det gäller framför allt fåglar, men även miljön under vattenytan påverkas. Djur som betar i vattenbrynet påverkar markens struktur och bidrar till att många arter kan trivas, både på land och under ytan.

    Vill du besöka en strandäng virtuellt och lära dig mer? Gör en rundtur via SLU:s 360-resurs online eller på plan 3 i Baltic Sea Science Center.

    Hjälp till att få koll på strandsnäckorna

    Du kan bidra till ökad kunskap om hur små snäckor längs Östersjöns kust påverkas av olika temperatur. Ta dig ut i fält och leta snäckor! Läs mer om hur du gör här

  • Havsfolk

    (Havspojke, havsman)

    Rödlistekategori: EN – Starkt hotad

    Senaste observation: Stora Kornö, Lyse socken, Bohuslän, 1879.

    Biotop: Havsfolk behöver friskt salt vatten med långt siktdjup och rejäl genomströmning. Den biotop som föredras är långgrunda vikar längs kusten där de finner lä för de stora vågorna. Havsfolk håller till i ålgräsängarna där de också låter sin boskap varsamt beta. Det sägs att korna ger mer och bättre mjölk än människornas kritter, vilket förklaras av den kärlek som havsfolk hyser till sina djur. Om du har tur kan deras boskap gå upp på land och blanda sig med dina egna. Avkommorna blir då starka lantraser och klarar att gå på det saltaste betet men mjölkar ändå lika bra. Emellanåt kommer
    havsfolket för att hämta hem sina kor och ta dem tillbaka ner till sig. Havsfolk vårdar sina ålgräsängar. Under deras kärleksfulla omsorg blir ängen en barnkammare för småfisk. Ålgräset blir putsat och fräscht klorofyllgrönt. Här ligger äggen tryggt förankrade och här får ynglen sin första simlektion. Havsfolket ömmar för de små nykläckta och ser till att de växer och blir livsdugliga, innan de sänds ut i det stora havet för att berika det. Det händer att havsfolk följer fisken ner på djupare vatten. Det är okänt om de även har boningar där.

    Hot: Det största hotet är övergödning i kombination med överfiske. För mycket näring i havet gör att siktdjupet blir litet. Ålgräs och havsfolk får då för lite sol. Överfiske av större rovfiskar skapar en obalans i födoväven och gör att påväxten på ålgräsängarna blir för hög. Detta i sin tur gör att ängarna dör vilket är negativt för tillväxten av stor fisk såsom torsk. Det blir en dyster spiral som måste brytas. Ankring, muddring, bottentrålning, kustexploatering och propellerskador liksom överskuggning är faktorer som ytterligare försämrar överlevnaden. De senaste decennierna har arealen ålgräs minskat kraftigt. Trenden är negativ.

    Åtgärder: Det är ytterst viktigt att inte ta mer fisk än vad som är hållbart! Större andel stor rovfisk kan hjälpa till att få systemet i balans igen, något som får ålgräset att tillväxa, vilket i sin tur ger mer fisk. Kraftfulla åtgärder för att komma till bukt med övergödningen måste komma till stånd. Metoder för att hålla vattnet i landskapet kan hjälpa till med detta. Skydd mot mekanisk slitning och överskuggning är andra åtgärder som kan säkerställa havsfolkets överlevnad.

  • Merfolk

    Red List Index: EN – Endangered

    Last observation: Stora Kornö, Lyse socken, Bohuslän, 1879.

    Habitat: Merfolk require fresh, salty water with great visibility. They dwell in eelgrass meadows, where they allow their livestock to graze. Their cows produce more and better milk than humans’ cattle, which is attributed to the love merfolk have for their animals. Merfolk tend to their eelgrass meadows. Under their care, the meadow becomes a nursery for small fish.

    Threats: The greatest threat is eutrophication combined with overfishing. Too many nutrients in the sea reduce visibility, so that neither eelgrass nor merfolk receive enough sunlight. Overfishing of larger predatory fish creates an imbalance in the food web, causing excessive biofouling on the eelgrass meadows. This, in turn, leads to the meadows’ death, which negatively impacts the growth of large fish such as
    cod. This downward spiral must be broken. Anchoring, dredging, bottom trawling, coastal development, and propeller damage, as well as shading, are factors that further reduce survival rates.

    Conservation measures: Overfishing must stop! Large predatory fish can help rebalance the system, which allows eelgrass to grow, resulting in more fish. Powerful measures to combat eutrophication must be implemented. Methods to retain water in the landscape can help with this.