Oftast hålls dock inte Roslagsfåren för sin ull då den kan vara av varierande kvalitet och inte lämpar sig för tovning. Baggarna har horn som ofta växer sig rätt stora medan tackorna är hornlösa, eller kulliga som det också heter.
Roslagsfårens historia och artbevarande
Roslagsfåren fanns förr i tiden på så gott som varje gård i Roslagen. På en av gårdarna i norra Roslagen finns handlingar som visar att det funnits får där sedan 1700-talet. Om somrarna på var det vanligt att fåren hölls på bete på holmarna i Roslagens skärgård. Under 1900-talet skiftade fokus mot mer produktiva raser som gav mer kött och de gamla inhemska fåren från gårdarna försvann i rask takt. Till slut fanns bara en besättning Roslagsfår kvar, hos Maj och Henry Jansson på Raggarön i norra Roslagen. Dessa Roslagsfår återupptäcktes i början av 1990-talet och arbetet med att bevara rasen inleddes.
För att kunna bevara lantraserna inför framtiden är det viktigt att bevara de genresurser som finns kvar och se till att roslagsfåren kan fortsätta fortplanta sig. Sedan 1997 bevaras därför roslagsfåren i en genbank av Föreningen svenska allmogefår.
