Långsvansad skogssork

Den livnär sig huvudsakligen av olika växtdelar som örter, frön, frukter, mossa, rötter och svampar, men den tar även en del ryggradslösa djur. Den klättrar bra för att vara en sork och äter ofta blad på träd samt skägglav. På hösten äter den hasselnötter, och av gnaghålet går det att avgöra om det är en skogssork, en ekorre eller en nötkråka som öppnat nöten.

Liten sork med stor fortplantningsförmåga

Långsvansad skogssork är en liten sork med en kroppslängd på mellan 80 och 135 millimeter, och utöver detta kommer den 35 till 70 millimeter långa, smala svansen. Den väger mellan 15 och 40 gram.

Ovansidan och sidorna är rödbruna och buken vitaktig. Även svansen är klart mörkare på ovan- än på undersidan.

Skogssork fortplantar sig under vår, sommar och höst och kan få flera kullar med 1–10 ungar med ungefär en och en halv månads mellanrum om det finns gott om mat. Boet utgörs av en liten boll av mossa under markytan.

Sorkår – viktigt för rovdjuren

Sorkar och lämlar hör till de viktigaste djuren i naturen. Vissa år är det väldigt få sorkar i naturen, och andra år exploderar sorkstammen. Snart försvinner sorkarna igen. Det beror på sjukdomar, att maten tar slut och att rovdjuren har blivit många. Det kan gå många år mellan topparna i sorkstammen.

När de blir många finns det mycket mat för ugglor, falkar, hökar, vråkar, hermeliner, vesslor, rävar och lodjur. Under riktiga sorkår häckar många ugglor i markerna, rävar och hermeliner får gott om ungar och då ökar också ripor och andra fåglar, eftersom rovdjuren lättare fångar sorkar än fågelungar.

Sorken som skadedjur

Sorkar kommer gärna in i våra hus, där finns värme och mat. När människor pratar om råttor och möss i Norrland är det nästan alltid sorkar, och särskilt skogssork, man menar. De kan göra skada i våra hus och förråd genom att gnaga på kläder, böcker, möbler och mat. I gamla tider var husen glesa, ofta byggda av timmer. Då var det lätt för sorkar att komma in. Människor försökte få bort sorkarna genom att sätta ut fällor eller skaffa katt. Man ville gärna även ha en hermelin som bodde nära huset, den är en skicklig sorkjägare och kallas i norra Sverige för lekatt – den lilla katten. I dagens täta hus har sorkarna svårare att hitta in.

Sorkfeber

Sorkar kan tyvärr sprida sjukdomar. Den allvarligaste är sorkfeber, ett virus som hos människor ger feber, värk och smärtor och tillfälligt stör njurarnas funktion. Sorkarna själva blir inte sjuka, men smittan sprids med deras urin och avföring. Vi får i oss smittan genom damm från till exempel ved och hö. Under sorkår kan mer än 2000 människor drabbas i vårt land, men nästan bara i Norrland. När sorkstammarna är låga smittas kring hundra människor per år