Nationalromantik och flytten till Skansen
Under det sena 1800-talet fanns nationalromantiska strömningar och landskapet Härjedalen sågs som en symbol för “den fria bonden”. Av den anledningen ville Skansens grundare Artur Hazelius att en gård från Härjedalen skulle flyttas till Skansen.
År 1895 fick han höra talas om boningshuset från Älvros socken. Älvrosgården ägdes då av skogsbolaget Bergvik Ala som planerade att riva huset och bygga ett stall av timret. Istället skänktes det till Skansen och 1915 – 1916 kunde Älvrosgården byggas upp på nytt.
Byggnader från 1400-talet och framåt
Älvrosgården består av flera äldre byggnader som visar på olika knuttimringstekniker, där formen på knutarna varierar. Taken är täckta med trä, så kallade vedtak. Älvrosgårdens boningshus är en parstuga med två större rum som sammanlänkats genom en kammare.
Loftboden, som tros vara från 1666, är en byggnad i två våningar. Bottenvåningen användes till förvaring av mat och redskap och på övervåningen fanns sovrum för gårdens vuxna ungdomar.
Gårdens dyrbaraste ägodelar, som spannmål, nästa års utsäde samt skinn och andra produkter som kunde säljas, förvarades i härbret (ett mindre förråd som står på stolpar). För att skyddas mot eld ligger härbret en bit från de andra byggnaderna. Härbrets trä har genom dendrokronologisk undersökning daterats till 1477–1478.