Firma Tottie och Arfwedson
År 1771 tog Anders Tottie över familjens handelshus och slog sig samman med sin kusin Carl Christopher Arfwedson. Tillsammans bildade de firma Tottie och Arfwedson som kom att dominera svensk handel i slutet av 1700-talet. Under många år stod firman för 10–15% av Sveriges totala export.
Tottie och Arfwedson exporterade järn men även tjära och trävaror. De svenska järnbruken kunde inte sälja sina varor direkt utan handeln gick via köpmän som hade handelskontakter i hela världen. Firman importerade bland annat spannmål, socker, salt och textilier. Det var säkrare att handla med flera varor än att specialisera sig på en.
Skeppsbroadeln – visade status genom konsumtion
De handelsmän som handlade med större mängder varor och bedrev handel med utlandet kallades för grosshandlare. Av grosshandlarna var det endast ett fåtal som blev riktigt rika. Familjen Tottie tillhörde de förmögna handelsmän som kom att kallas för ”skeppsbroadel”, eftersom de hade sina bostäder och kontor på Skeppsbron.
”Skeppsbroadel” användes till en början på ett nedsättande sätt av adeln för att tala om de nyrika uppkomlingarna, men så småningom anammade grosshandlarna själva titeln.
Det var inte ovanligt att skeppsbroadeln visade sin status genom konsumtion. Dyrbara inredningar, möbler, konst, kläder, textilier och porslin från Kina var ett sätt att visa upp sig.
Socialt liv, tjänstefolk och smittkoppor
Arbete och fritid var tätt sammanflätat för paret i Tottieska gården. Anders skötte kontakten med handelsmännen både inom landet och utomlands medan Henrica hade ett stort ansvar för det sociala livet.
De hade båda två fått en grundlig utbildning, vilket få hade vid den här tiden, och ägnade sig ofta åt att skriva brev. Henrica hade även ansvar för hushållet med ett stort antal tjänstefolk: kokerskor, pigor, drängar, kusk och trädgårdsmästare.
Henrica och Anders äktenskap var länge barnlöst och när de fick en son så avled han bara elva månader gammal i smittkoppor. Under 1700-talet var smittkoppor den vanligaste barnsjukdomen med hög dödlighet.
Ett hem fyllt med dyrbar inredning
Inredningarna i Tottieska gården var mycket påkostade och av det senaste modet. På nedre botten låg matsalen med paneler av cederträ och i förmaket fanns mahognypaneler. Att inreda med träpaneler var inte så vanligt i Sverige men familjen Tottie, som hade anor från Skottland, tyckte om det brittiska sättet att inreda. Familjen hade också, via sina kontakter med Västindiska kompaniet, möjlighet att köpa dyra träslag från Västindien.
På övervåningen låg den stora festsalen på 50 kvadratmeter vars väggar pryddes av väggmålningar som föreställde romerska ruinlandskap. När det vankades bjudning så togs silvret och de stora porslinsserviserna fram.
Efter middagen flyttades de dyrbara möblerna undan och gav plats för dans. Rummet lystes upp av både en ljuskrona och ljuslampetter i en tid då ljus var mycket dyrbart. Att visa upp sin rikedom var ett sätt att befästa sin status.
