I sitt naturliga utbredningsområde är påfågeln fredad och det är förbjudet att exportera påfågelsfjädrar från Indien. Den är vanlig som prydnadsfågel över hela världen och därför inte en hotad art.
Endast hanarna har den långa stjärten
Påfågeln är en kraftigt byggd hönsfågel där hönorna och tupparna är mycket olika varandra. Påfågelhanens stjärt är fullt utvuxen först vid tre års ålder. Han tappar de ungefär 150 stjärtfjädrarna på sensommaren, och nya växer ut påföljande år. Honan är mycket mer oansenlig än hanen och saknar den långa stjärten. Påfågelshanen spelar och imponerar på honorna genom att lyfta upp och breda ut sina stjärtfjädrar likt en stor solfjäder.
Lever i små grupper
Påfåglar lever i små grupper, ofta bestående av en hane och tre till fem honor. Honan bygger sitt bo bland löv på marken i tät växtlighet. Hon lägger fyra till sex ägg och ruvar dem i fyra veckor. När ungarna fötts följer de modern i åtta veckor innan de blir självständiga. Trots sin långa stjärt kan påfågeln flyga, och den övernattar uppe i träd.
Påfågelhanens skrik är kraftfullt och hörs långt, det höga jamande ropet fungerar som en effektiv varningssignal vid fara – även för andra djur. Dessa fåglar är inga skygga djur, under en varm sommardag stoltserar de orädda bland barn och vuxna, och hanen visar gärna upp sin vackra ”solfjäder” i fantastiska färger.
Kom till Sverige under vikingatiden
Sin ursprungliga utbredning har påfågeln i Indien där den fortfarande lever vild. I delar av Indien anses den vara helig och förekommer ofta i flockar av halvvilda fåglar i närheten av hinduiska tempel. Påfåglarnas vård räknas till prästernas skyldigheter.
Till Sverige kom de första påfåglarna redan under vikingatiden och medeltiden men blev vanligare på 1600-talet för att försköna kungens och adelns slottsparker. Den hade då sedan antiken funnits som prydnadsfågel i Egypten och i sydöstra Europa. Det är dock inte känt när påfågeln först introducerades till Europa. Under 5:e århundradet f. Kr. var den ännu mycket sällsynt i Grekland där den kom att förknippades med gudinnan Hera. Under medeltiden spreds fågeln i södra Europa och upp till Tyskland.
