Utter

Anpassad för ett liv i vatten

Uttern är ett smidigt, långsmalt djur med korta ben, brett huvud och lång, muskulös svans. Pälsen är ljusbrun med en nästan vit haklapp. Den är starkt anpassad för ett liv i vatten. Födan är huvudsakligen fisk, men den äter även sjöfåglar, små däggdjur, groddjur och kräftdjur.

Den drar i regel upp bytena på land, men stora byten kan ätas direkt i vattnet. En vuxen utter behöver ungefär 1,5 kg mat per dygn.

Trivs i floder, sjöar och vid havsstränder

Uttern är revirhävdande, och hanens revir kan omfatta upp till 45 kilometer längs en flod eller strand. Honornas revir är mindre, och ligger vanligtvis inom en hanes revir. Uttern trivs i floder med låg vattennivå och med tät växtlighet längs strandlinjen, men också längs havsstränder och i sjöar. På vintern slår uttern gärna kana i snön. Detta har tidigare tolkats som lek, men det kan också vara en form av doftmarkering. På sommaren doftmarkerar den i stället genom att gnida bakkroppen mot marken och markerar med spillning och sekret från analkörtlarna, detta har en karakteristisk tranliknande lukt. Uttern har sin lya i naturliga håligheter i strandkanten, gärna med en ingång under vatten. Det händer även att uttern gräver ut ett bo på egen hand, men det är ovanligt.

Uttern är vanligen tystlåten och yttrar sig bara vid parningen och när den har ungar. Då kan man höra den vissla, morra och snörvla. Uttern är aktiv på natten, men kan även vara uppe under dagen i ostörda områden.

Simmar vid två månaders ålder

Vid två års ålder är honorna könsmogna och kan para sig. Brunsten inträffar främst under februari-april hos de svenska uttrarna. Efter cirka 60 dagars dräktighet föder honan en till sex ungar i ett gryt nära vatten. Ungarna kan börja simma vid två månaders ålder och är avvanda vid omkring tre månader. De stannar hos honan lite drygt ett år.

Miljögifter, jakt och försämringar av livsmiljöer

Uttern har jagats för sitt värdefulla skinn, men också för att den sågs som en konkurrent om fisket längs kusten. Senare undersökningar har visat att denna konkurrens har liten betydelse, eftersom uttern huvudsakligen lever på fisk som har liten ekonomisk betydelse för människan. Den kan däremot orsaka skada i fiskodlingar.

Ökar i antal

Fram till 1950-talet fanns det gott om uttrar i hela Sverige, men sen gick arten starkt tillbaka på grund av miljögifter, jakt och försämringar av utterns livsmiljöer genom exempelvis utdikning av våtmarker. I slutet av 1980-talet började man plantera ut utter i vattendrag och inventeringar gjorda på senare tid visar att uttern är på väg tillbaka.

Uttern är klassad som ” Nära hotad” enligt Artdatabankens röda lista.

Tips! Läs mer om hur du kan bidra till den biologiska mångfalden!