Spår av tomten

Vill eller kan du inte lyssna så finns berättelsen i text här nedanför:

Du är nu vid fäboden, som är ett slags sommarställe för djuren. Hit gick man med djuren för att beta. Gräset på ängarna hemma vid gården slogs istället med lie, torkades och sparades som hö till vintern.

Det var kvinnorna, unga flickor som tillsammans med någon äldre mer erfaren, bodde på fäboden och tog hand om djuren och mjölkade dem. Det var ett stort ansvarsfullt arbete.

Getterna här på fäboden är av lantrasen Jämtget. De är oftast vita med inslag av svart, grått eller brunt, och de har horn. De är idisslare precis som kor och äter främst blad och grenar från träd och buskar.

I mitten på 1800-talet var det julbocken som kom med julklappar. Bocken var både en älskad och fruktad figur, utklädd som en get med horn. Barnen tyckte ofta att han såg otäck ut och väsnades så att de skrek lika mycket av skräck som av förtjusning över julklapparna.

Det är begripligt att man i många hem därför nöjde sig med en låtsasbock. Man sa till barnen att det var julbocken som hade varit där och tömt sin julklappssäck i farstun.