Skeppsrå

Skeppsrået bor ombord på fartyg av trä. Han är starkt knuten till det träd skeppet är byggt av och trivs därför inte på modernt byggda flytetyg. Här kan du läsa om fartyg förr och nu, och varför så många av dåtidens vrak än idag finns kvar på Östersjöns botten.

  • Spår av människan

    Människor (och skeppsrån?) har färdats på Östersjöns vatten i tusentals år, och på havsbotten finns fynd av båtar ända från stenåldern till modern tid. En del av dem står på botten med masterna kvar, andra ser mer ut som brädhögar. Några är från vikingatiden, andra är nyare och byggda i stål eller plast. En del vrakdelar plockades upp direkt efter att ett fartyg sjönk, om det gick. Dyrbara kanoner och skeppsvirke användes igen. Men många vrak har glömts bort och legat i dvala tills vi stöter på dem igen.

    Tillsammans berättar de historien om människorna runt Östersjön.

    Kapplöpning i skeppsbyggeri

    Under vikingatiden byggdes snabba skepp av noga utvalda trädstammar med rätt form. När handeln sedan ökade under Hansan blev det viktigare att kunna bygga rymliga fartyg med stora lastutrymmen.

    På 1500-talet lät kung Gustav Vasa bygga upp en ny svensk stridsflotta. Med hjälp av nya tekniker från södra Europa kunde man nu bygga mer stabila fartyg med plats för kanoner.

    Under 1500-, 1600- och 1700-talen fördes många krig i Östersjöregionen ute till havs. Att konstruera fartyg var en stor konst och de riktigt skickliga båtbyggarna samlade virke under lång tid. Träden behövde vara böjda på rätt sätt, raka träd var bara bra för masterna. Den som hade bäst skeppsbyggare och byggteknik blev överlägsen ute till havs.

    Vraken som inte försvann

    Trävrak kan bevaras i Östersjön under hundratals år. Världsunikt! Det är tack vare att vattnet här är bräckt. Då trivs inte skeppsmasken. Den borrar annars hål i allt trä i vattnet.

    Gamla trävrak kan åldersbestämmas genom att matcha mot historiska dokument. För att se hur gammalt träet är kan man använda mönstret på årsringar, så kallad dendrokronologi. Idag finns det hot mot att vraken kan få fortsätta åldras. Trålning, dykning, fartyg och båtar som ankrar, vattenrörelse från båttrafik och is är alla saker som påverkar vraken.

    Nya vrak kommer ständigt till, mer eller mindre avsiktligt. Moderna vrak innebär att historiearkivet på havsbotten fylls på. Plast, oljor och andra kemikalier i moderna båtar gör att dessa vrak kan ha negativ påverkan på havsmiljön.

    Men de fortsätter att berätta historier.

  • vrak

    Foto: ©Magnus Melin-BUE. Light by Jerry Wilhelmsson-BUE.

  • Skeppsrå

    (Skeppsnisse, skeppstomte)

    Rödlistekategori: VU – Sårbar

    Senaste observation: Tremastskonaren Älva byggd 1939 med hemmahamn Stocksund, menar sig ha inte mindre än två skeppsrå ombord.

    Biotop: Storhetstiden för skeppsrået var perioden innan ångmaskinen kom, då stora skepp byggdes och seglades över havets sälta. Det är möjligt att ett skeppsrå är en tomte som har flyttat ombord. Rået vakar över sitt tjärdoftande hem. Tätar små läckor, varnar för fara, justerar kompassen, smörjer tackel och blåser ut kvarglömda ljus. Där bland tampar och träblock, medan skutan knarrande gungar sig fram, kan man se honom i en hastig glimt, innan han försvinner ner för att klia kölsvinet bakom örat.

    Hot: Rået är knutet till det träd som skeppet är byggt av och således kan inte ett skeppsrå finnas på modernt byggda flytetyg, eller åtminstone verkar de inte trivas där. Ett tydligt hot mot detta väsen är att båtar inte längre byggs av trä.

    Åtgärder: Säkerställ återväxten av ek av god kvalitet och stöd båtbyggarskolorna så att fler skepp byggs. Inrätta en fond för att kustens segeltraditioner skall kunna fortleva. Stöd landets skutföreningar eftersom de utgör det sista tillgängliga habitatet för skeppsrån.

  • Spirit of the ship

    Red List Index: VU – Vulnerable

    Last observation: The three-masted schooner Älva, built in 1939 with its home port in Stocksund, is believed to have no less than two ship spirits on board.

    Habitat: The heyday of the spirit of the ship was the period before the steam engine arrived, when large wooden ships were built and sailed across the salty sea. A ship spirit could possibly be a gnome who has moved on board. The spirit watches over its tar-scented home, sealing small leaks, warning of danger, adjusting the compass, greasing the rigging, and blowing out forgotten candles. Among ropes and wooden blocks, while the ship creaks and sways, one can catch a glimpse of him before he leaves to scratch the keel hog behind its ear.

    Threats: The spirit is tied to the tree from which the ship is built, and therefore cannot exist on modern vessels made of other materials, or at least they do not seem to thrive there. A clear threat to this entity is that boats are no longer built out of wood.

    Conservation measures: Ensure the regeneration of high-quality oak and support boatbuilding schools so that more wooden ships are constructed. Establish a fund to preserve the coastal sailing traditions. Support sailing associations as they represent the last available habitat for ship spirits.