Älg

Älgen lever främst i nordliga barrskogar (tajga) men kan, till exempel under födosök, även finnas i jordbruksmarker. Älgen lever ensam eller i mindre grupper och är aktiv på dagen. På vintern kan de samlas i större flockar med uppemot 30–40 djur kring vinterbetesplatser längs våra norrländska älvdalar.

Lång mule, hakskägg och puckel vid manken

Älgen är lätt att känna igen på de stora öronen, den långa mulen, hakskägget och puckeln vid manken. Pälsen varierar från mörkbrun och nästan svart till ljust brun alternativt grå. Benen är alltid ljust gråvita. Kalvarnas päls är rödbrun, den är nästan helt röd vid födseln och blir allt gråare ju längre hösten lider.

En vuxen älg väger 200–550 kg och kan mäta upp till 230 cm i mankhöjd. Tjurarna är i genomsnitt 20 procent större än korna och har grövre nackar och större hakskägg. Formen och storleken på älgens horn signalerar styrka.

Idisslare anpassad till årstidsväxlingar

Precis som kon är älgen idisslare och lever av örter, gräs, ris, bark, knoppar och sly. Vintertid består födan ofta av årsskottens sälg, asp, vårtbjörk, tall och en. Den är anpassad till våra årstidsväxlingar och ställer om ämnesomsättningen på vintern, den klarar sig då på mindre näring och vätska och minskar därför i vikt under vintern. Viktminskningen kan vara upp till 20–25 procent av sommarvikten.

Älgen äter mellan fyra och tolv kilo per dygn men bara 30–50 procent bryts ned i tarmarna, resten passerar ut som spillning. Älgens vinterbajs är därför så fiberrikt att det faktiskt går att göra papper av det.

Fäller hornen varje år

Älgarna fäller sina horn varje år och växtcykeln styrs av könshormon och tillväxthormon. Hornen börjar växa tidigt på våren, och medan de växer skyddas de av basthud som är fylld med blodkärl och förser dem med näring medan de växer. I slutet av sommaren har hornen växt klart och blodtillförseln dras in, vilket leder till att basthuden torkar och lossnar. Tjuren skrapar hornen mot buskar och träd (fejar) för att få bort basthuden, som under några dygn kan hänga i stripor runt huvudet.

Det lättaste sättet att avgöra könet på en älg är förstås om man ser hornen – det är bara hanarna som har horn. Ett annat sätt som avslöjar älgens kön oavsett årstid är den ljusa strimma som älgkor har längs insidan av sina bakben.

Älgtjurar strider om älgkor

Under brunsten i slutet av september eller i början av oktober kan häftiga strider mellan tjurarna om en brunstig älgko förekomma. Då och då kan dessa strider sluta med att någon blir dödligt sårad.

Tjurarnas brunstbeteende inleds med fejningen av hornen. Ett par veckor senare börjar de sparka upp så kallade brunstgropar i marken. En grop kan vara 1,5 meter i diameter och 30–40 cm djup. I den urinerar den brunstige tjuren och vältrar sig sedan i geggan. Ofta rullar sig också kor i de urinindränkta groparna.

De flesta älgkvigor blir könsmogna vid två års ålder och föder sin första kalv som treåring. För älgar som lever i karga förhållanden i Norrlands inland kan det dock dröja upp till fem års ålder innan de blir könsmogna.

Mottaglig för befruktning under ett enda dygn

Älgkon är bara mottaglig för befruktning under ett enda dygn. Om hon inte befruktas det dygnet kan hon brunsta igen först tre veckor senare. Kalvar som föds så sent som i slutet av juni är alltså resultatet av en ombrunst. När älgkor brunstar om kan man misstänka att det saknas tjurar i brunsten. Forskning visar att kor som betäcks sent i högre grad föder tjurkalvar.

Älgkon är dräktig i åtta månader och föder oftast en eller två kalvar, trillingfödsel är ovanligt. Kalvarna kan följa sin mor redan efter någon timme. Som nyfödd dricker kalven bara mjölk men lär sig ganska snart att äta växter och framåt oktober-november slutar den att dia helt. Kalven väger då bortåt 150 kilo. Kalvarna följer sin mor fram till någon vecka innan hon kalvar på nytt. Då brukar hon bryskt stöta undan kalven och de bortstötta fjolårskalvarna irrar först omkring vilsna. Eftersom de är oskygga och nyfikna löper de stor risk att råka ut för trafikolyckor.

Det finns ungefär 250 000–350 000 älgar i hela landet, men under toppåren på 1980-talet fanns det dock betydligt fler, kanske ända upp emot 500 000 älgar. Älgen skapar så stor uppmärksamhet att det uppstått en egen turistindustri kring både den och vägverkets älgvarningsskyltar.

Älgjakt på hösten

Varje höst ger sig cirka 250 000 älgjägare ut i skogarna och tillsammans lägger de ner tre miljoner dagsverken för att skjuta drygt 80 000 älgar (2000-talet). Detta gör att älgstammen hålls på en relativt jämn nivå och att det finns betydligt färre älgar i skogen under vinterhalvåret innan en ny generation älgar föds. Älgens imponerande horn är en populär trofé bland jägarna.

Älgen kan orsaka skador

Älgens betning kan orsaka stora skador på framför allt ungskog av tall, men även lövskog. Risken för betesskador av älg och rådjur har gjort att skogsägare i södra Sverige under många år undvikit att plantera tall, något som självklart får konsekvenser för framtidens skogar. Varje år sker drygt 5 000 viltolyckor med älgar, något som både kostar liv och pengar för samhället.

Älgen är klassad som ”Livskraftig” enligt Artdatabankens röda lista.