Järv

Järven är världens största landlevande mårddjur. Den är solitär, d.v.s. den lever ensam, och i Sverige finns den nästan uteslutande i områden med renskötsel.

Förr i tiden kallades järven för ”fjällfräs”, vilket betyder fjällkatt. Det fornnordiska namnet lever kvar i tyskans, Vielfrass, som betyder storätare. På svenska kallades den ibland även för filfras, och på franska heter den Glouton – den glupske. På 1700-talet fick den sin nuvarande benämning, järv, som betyder brun.

Litet huvud och stora tassar

Järven har mörkbrun päls och ett litet huvud med små öron. Den har korta ben, lång yvig svans och stora tassar i förhållande till dess kroppsstorlek som gör att den kan springa ovanpå snön utan att sjunka ner. En vuxen järvhane väger cirka sexton kilo och en vuxen hona runt tio kilo.

Den rör sig i en för järven karaktäristisk skumpande galopp. Järven är snabb och kan springa i en hastighet på upp till 45 kilometer i timmen. Med hjälp av sina stora tassar kan järven springa ovanpå snön utan att sjunka ner. En frisk järv kan springa sex mil utan att vila.

En medelmåttig jägare som sparar sitt byte

Den skygga järven har rykte om sig att vara både glupsk och elak. Många tror att den jagar bara för att den tycker om att döda, men järven är en medelmåttig jägare. Den äter främst as, det vill säga döda djur eller djur som andra rovdjur redan har fällt. Den kan dock, när det är bra jaktförhållanden, fälla ett stort antal byten som den styckar, gömmer och äter upp senare. För järven innebär goda jaktförhållanden att skaren ligger hård eller det är lössnö som bär järvens breda tassar, medan renen sjunker ner. Då kan järven fälla många renar och det skapar naturligtvis konflikter med människor. Järven lever ensam och kan vandra långa sträckor, ofta följer den renarnas förflyttningar.

Finns främst i fjällkedjan

Järven finns över hela norra halvklotets tundra- och taigaskogsbälte, såväl i Europa, Asien och Nordamerika. I Europa finns den förutom i Ryssland, enbart i Finland och Skandinavien. Den finns främst i fjällkedjan men även i skogslandet och på myrar. Den är skygg och vill ha stora, helst obebodda områden, med orörd natur.

Ungar vartannat år

Jämfört med lodjur och varg är järvens reproduktionstakt låg. En järvhona föder sin första kull först vid 3–4 års ålder. Därefter föder hon ungar som regel bara vartannat år. Honan vårdar ensam ungarna som stannar hos sin mor i cirka ett år innan de letar sig till egna områden.

Hemområdet för en hane är cirka 300 kvm och för en hona cirka 100 kvm. En hanes revir kan överlappa flera honors. Födotillgången styr generellt sett revirstorleken. Är det ont om mat behövs ett större revir. Reviren markeras genom att bakdelen gnuggas mot marken för att avsätta körtelsekret från doftkörtlar. Järvhanen har ett revir som den försvarar mot artfränder.

Fridlyst men på återhämtning

Järven blev fridlyst 1969 vilket betyder att den inte får jagas annat än som skyddsjakt. Idag är det största hotet mot järvstammen illegal jakt.

Efter fredningen har järvstammen sakta återhämtat sig, från ett hundratal djur till cirka 600 järvar i idag.

Järven är klassad som ”Sårbar” enligt Artdatabankens röda lista.