Knubbsäl

Ljusgrå eller brungrå päls med mörka fläckar

Knubbsälen har en ”uppnäsa” i profil, ett tjockt späcklager och pälsen är ljusgrå eller brungrå med mörka fläckar. Med sina extremt känsliga morrhår uppfattar knubbsälarna vibrationer från fiskarnas rörelser och på så vis jaga och fånga fisk även när det är mörkt eller när vattnet är grumligt. Knubbsälen kan upptäcka en sill på upp till 180 meters håll!

En knubbsäl kan dyka ner till 200 meters djup och stanna under vattnet upp till 45 minuter för att jaga, men det vanliga är att den stannar i 5 till 10 minuter under vattenytan. Pulsslaget minskar till omkring 20 slag per minut vid långvariga dykningar i motsats till 150 slag normalt. De kan också stänga av stora delar av blodflödet när de dyker för att spara med blodets syre.

Föredrar skyddade sandbankar och skär

Knubbsälen föredrar skyddade sandbankar och skär där den ligger och vilar sig. Inte sällan går den upp i floder, och den klarar sig utmärkt i sötvatten. Man ser oftast inte knubbsälen mer än ett par mil från kusten. Knubbsälen är flocklevande men lever inte i lika täta ansamlingar som hos många andra arter. De jagas av isbjörn, späckhuggare och större sjölejon. Det händer även att ungarna fångas av rävar och stora rovfåglar.

Knubbsälen jagar ensam i vatten men på land ser man dem ofta i små grupper. Där lever de inte socialt med varandra utan reagerar aggressivt när de blir störda av ett annat djur.

Äter tre till fem kilo fisk per dag

Vuxna knubbsälar äter nästan bara fisk och vid Sveriges västkust är det till 80 procent torskfiskar som utgör födan. En individ äter tre till fem kilo fisk per dag. Ungarna tar även skaldjur och blötdjur.

Dräktig cirka ett år

Parningen sker i vattnet och efter 8–12 månaders dräktighet föder honan en enda unge. Kuten väger vid födseln cirka 9 kg och är omkring 85 cm lång. Den dias knappt fem veckor och måste sen klara sig självständigt.

Känslig för virus och miljögifter

Knubbsäl finns i svenska vatten längs hela västkusten, i Öresund och i södra Östersjön till strax norr om Kalmarsund. Mycket tyder på att östersjöpopulationen har varit isolerad från övriga knubbsälbestånd under minst 6 000 år. Den populationen är rödlistad, d.v.s. betecknas som sårbar och uppgår till cirka 1 400 individer. Beståndet på västkusten och i Nordsjön har nu återhämtat sig till en stam på cirka 15 000 knubbsälar.

Internationellt sett räknas dock knubbsälen som livskraftig. Populationen över hela världen uppskattas till 400 000–500 000 individer. Arten har cirkumpolär utbredning i tempererade områden på norra halvklotet.

Beståndet av knubbsäl är känsligt. 1988 dog drygt hälften av alla individer i Kattegatt och Skagerak av en virussjukdom. År 2002 slog viruset till igen och ännu en gång dog ungefär hälften av alla knubbsälar längs den svenska kusten. Andra hot är giftiga ämnen som tillförs havet i form av föroreningar samt fiske. Ibland fastnar knubbsälar i fiskenät och dödas.

Människan jagade knubbsälen redan under forntiden – dels för köttet, dels för pälsen och tran. Först på 1970-talet infördes skyddsåtgärder för djuret.

Våra sälar på Skansen äter bra fisk som är MSC-märkt. Märkningen innebär att fisken är fångad med omsorg om havsmiljön. Läs mer under Skansens miljöarbete.

Knubbsälen är klassad som ”Livskraftig” enligt Artdatabankens röda lista