Låglandsboskap

Låglandsboskap, vanligen kallad SLB-ko, är en koras som har funnits i Sverige i omkring 100 år. Idag är det endast ett 50-tal kor i Sverige som är helt ursprungliga SLB-kor.

  • Låglandsboskap (SLB-kor) är svarta med vita tecken. De blir 145–150 cm höga vid manken och väger omkring 600–650 kg som fullvuxna. Det är en koras som har en hög mjölkproduktion. Korna får många kalvar och djuren har ett lugnt temperament.

  • Faktaruta om låglandsboskap
    Vetenskapligt namn:

    Bos taurus

    Ordning:

    Partåiga hovdjur (Artiodactyla)

    Familj:

    Slidhornsdjur, tamdjur

    Vikt:

    700 kg

    Mankhöjd:

    150 cm

    Könsmognad:

    1-1,5 år

    Parningstid:

    Året runt, vanligtvis på hösten

    Dräktighetstid:

    9 månader

    Antal ungar:

    1-2 kalvar

    Livslängd:

    15-20 år

    Äter:

    Växter

    Förekomst i Sverige:

    Ca 50 kor

  • Ursprung i Tyskland och Holland

    Låglandsboskap importerades ursprungligen från tyska provinser och från Holland i samband med en insats för att öka mjölkproduktionen i Sverige under 1870-talet. De importerades huvudsakligen till landets södra delar.

    I början bestod importen av utpräglade mjölkkor. I Sverige avlade man en ko med kortare ben och bredare kropp än den som kännetecknade den ursprungliga SLB-kon. Under 1970-talet började Sverige importera boskap av rasen Holstein Friesian från USA. Det är en storvuxen ko med en annan juverform. Denna ko har förändrat den svenska låglandsrasen till utseendet, men också ökat mjölkproduktionen.

     

    Blandades med Holsteinboskap

    Importen av nordamerikanska Holsteintjurar och användningen av dem i avel, har medfört att det nu för tiden endast finns ett mycket litet antal kor av den gamla SLB-typen kvar. Totalt sett finns det endast ca 300 kor och kvigor som inte är uppblandade med Holsteinboskap i någon högre grad, och det är bara ett femtiotal kor i Sverige som är helt ursprungliga SLB-kor.

  • Lantraser

    Lantraser är populationer av husdjur som levt så länge i samma område att de anpassat sig till den lokala miljön och dess specifika förutsättningar. De svenska lantraserna har minskat i antal men arbetet med att bevara dem får ett allt större fokus eftersom raserna är en viktig genresurs och en del av vår kulturhistoria.

    Läs mer om våra svenska lantraser.

Här hittar du låglandsboskap