Nordsvensk brukshäst

Hästen har sedan långt tillbaka en speciell särställning bland husdjuren. Den användes i början som riddjur, men också att dra lass bakom sig. Nordsvensken härstammar från gamla skandinaviska lantraser och är nära släkt med norska dölehästen.

Lugna och uthålliga

Den nordsvenska brukshästen är en medelstor kallblodshäst. Färger som är tillåtna är brun, svartbrun, svart, fux, gulbrun, gulsvartbrun, gulsvart, isabell och blacka varianter.

Nordsvensken en god allroundhäst som både lämpar sig till all slags körning och även som ridhäst. De har lätt för sig att ta sig fram i terrängen och är starka och kan bära tyngre ryttare.

Rör sig smidigt

Nordsvensken är lämplig för skogskörning och en del arbete i jordbruket. Den är bra på att hitta framkomliga vägar och rör sig smidigt. Den uppskattas för sitt energiska, uthålliga, pålitliga och lugna sätt.

I mitten av 1900-talet delades Nordsvensken in i två olika raser; nordsvensk brukshäst och kallblodstravare. Än idag värderar man hästen för sina egenskaper som gör att de kan ta sig fram där inte maskiner kan och gör inte lika stor skada på marken som en maskin.

En hotad lantras

Under industrialiseringen på 1800-talet ställdes högre krav på tyngre hästar som kunde dra de allt större maskinerna. Allt eftersom maskiner ersatt hästens roll inom lantbruk och skogsbruk har den nordsvenska hästen blivit alltmer sällsynt, och den står numera med på Jordbruksverkets lista över hotade svenska lantraser.