Skånsk blommehöna

Människan har troligen hållit tamhöns som husdjur så länge hon har varit bofast. De fanns i varje hushåll och så småningom har det utvecklats olika raser i olika bygder. Ursprunget till våra tamhöns är det vilda hönssläktet Gallus i Sydostasien.

Blommiga teckning

Skånsk blommehöna är vår största svenska lanthönsstammarna. Namnet härstammar från det gamla skånska ordet för vitfläckig ”blommed” och syftar på hönans blommiga teckning med vita fläckar på mörk botten. I övrigt är färgen mycket växlande. Grundfärgen kan gå i svart, brunt, gråvitt, rött eller gult med en spräcklighet som beror på de vita prickarna längst ut på fjädrarna. Det förekommer även hönor som är gråblå med guldfärgad krage, ljust vitgrå med blågrå eller ljusbrun krage samt helsvarta hönor. Även tofsar och hel hätta kan förekomma.

Blommehönsen är lugna, tunga höns. Hönorna väger 2–2,5 kg och tuppen väger upp till 3,5 kg. Hönorna värper cirka 150 ägg per år, men ruvlusten hos hönorna varierar. Äggvikten varierar mellan 45–70 gram.

Artbevarande arbete

Skånsk blommehöna var tidigare på väg att helt utrotas. På 1970-talet upptäcktes dock en sista rest av rasen i den skånska byn Vomb. Dagens skånska blommehöna härstammar från tre gårdsflockar i byarna Vomb, Tofta och Esarp i Skåne.

Blommehönan fick genbankstatus av Jordbruksverket 2001, då rasen även fick sitt officiella namn. Genbanken drivs av Svenska Lanthönsklubben .