Boktryckarbostaden

På 1840-talet exploderade tidningsutgivningen i Sverige. Nya liberala tankar påverkade opinionen och pekade framåt mot en modern tid med press- och yttrandefrihet, demokrati och individens rättigheter. Boktryckarbostaden visar ett småborgerligt hem vid den här tiden. Här levde boktryckaren med sin familj och vägg i vägg med bostaden låg hans arbetsplats.

Precis som många bostäder förr har Boktryckarbostaden två ingångar. Den som arbetade i huset gick in via köksingången och den som var gäst kom in via en finare dörr. Som gäst kom du direkt in i den påkostade salen med mönstrade gröna tapeter och röda stoppade stolar. Till vardags täcktes stolarna med enklare överdrag för att skydda dem mot smuts och blekande solljus. Möblerna står utefter väggarna men flyttades fram när de skulle användas, ett vanligt sätt att inreda när ljuskällorna var få. I hemmet finns även två bokskåp, fyllda med modern litteratur och kokböcker. Boktryckarfamiljen hade fler böcker än de flesta, i många hem fanns bara bibeln och psalmboken.

1800-talets ökade läsning och kvinnliga författare

På 1840-talet hade läsningen ökat i Sverige och allt fler läste skönlitteratur. I hemmen var det vanligt med högläsning, ofta samtidigt som man utförde andra sysslor som handarbeten eller korvstoppning. Kvinnliga författare som Fredrika Bremer och Emilie Flygare-Carlén fick ett allt större genomslag. Fredrika Bremer, som också var kvinnorättskämpe, kritiserade i sina böcker att kvinnor inte hade samma rätt till utbildning som män och att de inte fick utvecklas till individer utan ”bakades som bullar av samma bakning”.

Borgerskap och livet som hantverkare 

Boktryckarna tillhörde stadens hantverkare och för att bedriva sitt hantverk eller driva handel behövde man ha ett tillstånd, burskap. Den som fick burskap kallades för borgare och det innebar både rättigheter och skyldigheter. Borgarna deltog i stadens styrelse, de betalade skatt och deltog i brandförsvaret. Det var bara män som kunde få burskap och utföra hantverk. Som änka fick man driva verksamheten vidare, men om hon gifte om sig gick ägandeskapet över till den nya maken. 

Olika yrkesgrupper organiserades i skrån, boktryckarna tillhörde inte ett skrå men de hade en liknande sammanslutning kallad Boktryckarsocieteten. I boktryckeriet trycktes böcker, tidningar och mindre trycksaker som visitkort. 

En egen lite trädgård med odlingsland

Till Boktryckarbostaden hör en gård med odlingsland. En egen liten trädgård var ganska vanligt, även i staden, om man hade det bättre ställt. Trädgården hägnas in av ett högt grönt staket som skulle hålla lösgående djur ute. Här odlades bland annat bönor, jordärtskockor och rabarber. I bortre änden finns ett lusthus som användes till att dricka kaffe eller te på söndagarna.

Vändspikade och nytryckta originaltapeter 

Huset byggdes på 1730-talet på Södermalm i Stockholm och ursprungligen fanns ett hökeri (en handelsbod) och en bostad i byggnaden. År 1929 skulle byggnaden rivas för att ge plats till ett hyreshus men i stället skänktes det till Skansen som höll på att bygga Stadskvarteren. Vid flytten till Skansen inreddes ett boktryckeri och en bostad i huset.  

Tapeterna är nytryck efter gamla original som togs tillvara när huset plockades ner på 1930-talet. Tapeterna är vändspikade på väggen, en teknik som var vanlig under 1800-talets första hälft och där tapetvåderna spänns upp på väggen med hjälp av nubb och linsnören. Husets kakelugnar är tillverkade i Stockholm. Lusthuset på gården är byggt 1734 och kommer från Katarina församling.