1800-talets ökade läsning och kvinnliga författare
På 1840-talet hade läsningen ökat i Sverige och allt fler läste skönlitteratur. I hemmen var det vanligt med högläsning, ofta samtidigt som man utförde andra sysslor som handarbeten eller korvstoppning.
Kvinnliga författare som Fredrika Bremer och Emilie Flygare-Carlén fick ett allt större genomslag. Fredrika Bremer, som också var kvinnorättskämpe, kritiserade i sina böcker att kvinnor inte hade samma rätt till utbildning som män och att de inte fick utvecklas till individer utan ”bakades som bullar av samma bakning”.
Borgerskap och livet som hantverkare
Boktryckarna tillhörde stadens hantverkare och för att bedriva sitt hantverk eller driva handel behövde man ha ett tillstånd, burskap. Den som fick burskap kallades för borgare och det innebar både rättigheter och skyldigheter. Borgarna deltog i stadens styrelse, de betalade skatt och deltog i brandförsvaret. Det var bara män som kunde få burskap och utföra hantverk. Som änka fick man driva verksamheten vidare, men om hon gifte om sig gick ägandeskapet över till den nya maken.
Olika yrkesgrupper organiserades i skrån, boktryckarna tillhörde inte ett skrå men de hade en liknande sammanslutning kallad Boktryckarsocieteten. I boktryckeriet trycktes böcker, tidningar och mindre trycksaker som visitkort.