Ett hantverk i utveckling
Under somrarna var plåtslagarna sysselsatta med att framställa de förzinkade plåttak som vid sekelskiftet hade fått ett stort uppsving när städerna expanderade. Tidigare, under 1700-talet var det endast påkostade hus som slott, herrgårdar och kyrkor som hade plåttak av koppar. Taken var brandsäkra, skyddade bra mot väta och målades ofta i svart eller röd linoljefärg. Om vintern var det plåtslagarna själva som skottade taken, något som är vanligt än idag.
Plåtslagaren arbetade även med att tillverka olika bleckkärl som diskbaljor, skopor, kaffekannor och vattenkannor. Artiklarna såldes ofta på stadens marknader. 1905 kom de första fabriksgjorda bleckkärlen och den handgjorda tillverkningen kom så småningom att konkurreras ut av fabrikstillverkning.
I verkstaden fanns en maskin som användes för att tillverka tvättbräden. Tvättbrädena gjordes av zinkplåt och plåten veckades för att få sin form och har varit vanlig i stora delar av världen. Innan tvättmaskinen blev vanlig på 1950- och 1960-talet så gjordes all tvätt för hand, den smutsiga tvätten gnuggades mot en tvättbräda för att smutsen skulle lösas upp.
Genom koppar-, bleck och plåtslageriet, där yrkesverksamma plåtslagare visar och berätta om hantverket, vill Skansen verka för att hantverkskunnandet och det immateriella kulturarvet bevaras.
Om byggnaden
Skansens koppar-, bleck- och plåtslageri ligger i en verkstadsbyggnad som uppfördes på Kafé Petissans innergård under 1960–1961, här låg ursprungligen en länga som innehöll stall och vagnsbodar.
Verkstaden invigdes 1961 och har sedan dess använts för att visa hur en mindre plåtslagarverkstad såg ut på 1920-talet. Den är invändigt utformad som en rekonstruktion där inspiration hämtats från äldre bilder och uppgifter från gamla yrkesmän.