Vill eller kan du inte lyssna så finns berättelsen i text här nedanför:
Ho Ho Ho! Nu har vi rört oss västerut till Nordamerika där jultomten lastat sin släde full med färgglatt inslagna paket. Under julnatten beger han sig ut med släden som dras av flygande renar. Han ska hinna runt hela jorden och dela ut paket till alla snälla barn.
Det är så här jultomten ofta beskrivs idag, men redan på 1820-talet figurerade jultomten i bland annat dikten ”A visit from St Nicholas” skriven av den amerikanske författaren Clement Clarke Moore. Där är jultomten en glad, rödklädd figur med vitt skägg som tar sig från hus till hus i en flygande släde dragen av de åtta renarna.
Man skulle kunna tro att renarna som drar tomtens släde är rentjurar, men alla tjurar tappar sina horn i december. De renar som har kvar sina horn över vintern är vajor, alltså honorna. Därför borde tomtens flygande renar vara vajor.
Alla renar i Sverige ägs av samer, förutom djurparksrenarna förstås. Enligt den samiska tradition så ska julen vara tyst och lugn. I och utanför kåtan ska det vara städat, veden ska vara ordnad och alla vattenkärl fyllda.
Julen infaller under den mörkaste tiden på året och den uppfattades också som en farlig tid. Den onda jätten Stalo, kunde komma förbi med sin rajd av renar, och då var det viktigt att han inte fastnade i något skräp kring kåtan. Då kunde han bli mycket arg, och det vill ingen uppleva.
