Gravörverkstaden

Gravören tillverkade många olika saker som dekorer på silverföremål, medaljer, stämplar och formar till bestick. På 1890-talet utfördes gravöryrket på samma sätt som det hade gjorts under flera hundra års tid.

För att bli gravör gick man i lära i sju år. För medalj- och porträttgravering krävdes dubbelt så lång utbildning, samt en konstnärlig talang. De flesta gravörer hade förutom praktiska kunskaper en konstnärlig utbildning.  

I Gravörverkstaden var arbetsborden placerade vid fönstren och de var formade som ett klöverblad så att gravören skulle få en bra arbetsyta. För att kunna utföra det noggranna arbetet krävdes god belysning vilket var svårt innan elektriciteten blev vanlig. Punktbelysning fick man från en så kallad skenkula, en vattenfylld glaskula med ett ljus bakom. När ljuset strålade genom kulan blev det centrerat och belysningen bättre. 

Blanksticksgravör, skyltgravör eller stålgravör 

Inom gravöryrket fanns olika grenar. Blanksticksgravören specialiserade sig på att gravera dekor och monogram, skyltgravören gjorde skyltar och koppar- och stålstickaren graverade spegelvända motiv som färgades in och trycktes. 

Den svåraste och mest tidskrävande formen av gravyr var stålgravyren. Med olika verktyg som sticklar, filar, mejslar och punsar skulpterade gravören en relief i den hårda metallen. Stålgravören arbetade spegelvänt efter att ha ritat upp motivet på ett papper som fördes över till metallen. Ofta tillverkades präglingsstansar, så kallade matriser, som användes för att tillverka till exempel mynt, smycken eller bestick.  

Lea Ahlborn – en banbrytande kvinnlig gravör 

Gravör har traditionellt sett varit ett yrke som utförts av män, men det har även funnits kvinnliga gravörer. En av de mest kända var Lea Ahlborn som levde 1826–1897. Lea var dotter till en medaljgravör och en konstnärinna och hon uppmuntrades av sina föräldrar att utbilda sig. År 1849 antogs hon och tre andra kvinnor som extra elever vid Konstakademien – en utbildning som annars bara var för män.

Lea Ahlborn gick i lära i Paris och återvände sedan till Sverige. År 1855 efterträdde hon sin far som kunglig myntgravör och blev den första kvinnan som anställdes i statlig tjänst. Lea Ahlborn graverade stämplar till alla mynt som präglades under 1800-talets andra hälft. Hon tillverkade också cirka 400 medaljer och tilldelades olika utmärkelser för sitt arbete. 

En annan framstående gravör var sigillgravören Aaron Isaac (1730-1816). Han föddes i Brandenburg men kom till Sverige 1774 efter att ha hört att här rådde brist på personer med hans yrkeskunskaper. Aaron Isaac var den första juden som fick tillstånd att bosätta sig i Sverige utan att konvertera och grundade senare den judiska församlingen i Stockholm. 

Ett förändrat hantverk  

Idag har många delar av gravörens hantverk ersatts av automatiserad maskingravyr eller försvunnit helt. Den traditionella handgravyren förekommer dock fortfarande, exempelvis vid blanksticksgravyr på ädelmetall och gravyr på exklusiva jaktvapen. För den som vill bli gravör finns idag ingen skolutbildning i Sverige, istället får man gå lärlingsutbildning.

Genom Gravörverkstaden, där kunniga hantverkare kan visa och berätta om gravöryrket, vill Skansen verka för att hantverkskunnandet och det immateriella kulturarvet bevaras. 

När huset kom till Skansen och blev gravörverkstad

I slutet av 1920-talet planerade Skansen för att bygga ett stadskvarter med hus från staden. Stockholms stad hade under samma period köpt in gamla hus för att ge plats åt nya större fastigheter. Huset från Bondegatan 50 revs 1929 och skänktes till Skansen där det uppfördes 1935.  

Att det blev just en gravörverkstad i huset var på initiativ av några gravörer som ville visa sitt traditionella hantverk. Verkstaden invigdes på Skansen 1960. Arbetsbordet framför fönstret mot gatan har tillhört medaljgravören Svante Nilsson som hade sin verkstad på Fjällgatan 34 i Stockholm. Arbetsbordet som vetter mot gaveln har tillhört gravören Nicolaus Ottings vars verkstad låg på Malmskillnadsgatan 9 i Stockholm. 

Om byggnaden 

Gravörverkstaden ligger i kryddkrämhandlarens hus som är timrat i två våningar och klätt med stående locklistpanel. Fasaden är målad med röd slamfärg och fönstersnickerierna är målade med linoljefärg i grått, fönsterbågarna i engelskt rött. Sadeltaket är klätt med torv.