Mekaniska verkstaden

Under slutet av 1800-talet flyttade många människor från landsbygden in till städerna där verkstäder och fabriker behövde arbetskraft. Verkstäderna tillverkade bland annat delar till järnvägen, ångfartyg och mejerimaskiner.

Mekaniska verkstaden visar en verkstad som sysslade med motorreparationer och tillverkning av maskin- och reservdelar. Tillverkningen skedde ofta på beställning av kunden.

Arbetet i verkstaden och facklig organisering

Mekaniska verkstaden består av ett mindre kontor och en större maskinhall. I verkstaden fanns många arbetsplatser med olika funktioner. Svarvar, borrar och hyvlar drevs via remdrift i taket. Remdrift var ett vanligt sätt för att överföra kraft från en central kraftkälla, till exempel en ångmaskin eller en större elektrisk motor, till verkstadens många maskiner.

Arbetsplatsen saknade skydd för maskinerna och många verkstadsarbetare råkade ut för arbetsskador. Det var lätt att fastna med kläderna i svarven och excenterpressen kapade inte bara plåt utan även fingrar kunde komma i kläm.

Arbetsdagarna i verkstaden var långa. Innanför dörren satt stämpelklockan och det gällde att stämpla in i tid, några minuters sen ankomst kunde innebära ett löneavdrag på mellan 15 och 30 minuter.

För att få bättre löner och tryggare arbetsvillkor började verkstadsarbetarna organisera sig facklig under 1800-talets slut. På verkstäderna bildades verkstadsklubbar som ingick i Svenska metallindustriarbetareförbundet. Efter fackliga krav infördes 1920 till slut åtta timmars arbetsdag men ända in på 1960-talet arbetade man även på lördagarna.

Kontorspersonal och kvinnor i industrin

På kontoret, som hade en egen ingång, arbetade civilingenjören, ritaren, förmannen och sekreteraren. Här planerades arbetet med hjälp av skrivmaskin, räknemaskin och mätverktyg. Det fanns också en kopieringsmaskin för “blå kopior” där kopiorna torkades i ett särskilt torkskåp. Förmannen var den enda av kontorspersonalen som gick in i verkstaden.

Historiskt var det främst män som arbetade i verkstäderna, sekreteraren var ofta den enda kvinnan. I samband med första världskriget (1914-1918), när männen var inkallade, blev kvinnor inom industrin allt vanligare.

Industrins historia på Skansen

De första byggnaderna som flyttades till Skansen var hus från landsbygden. På 1930-talet byggdes Stadskvarteren som visar bostäder och hantverksmiljöer från staden. Industrins historia saknades dock fortsatt. År 1979 erbjöds Skansen att köpa interiören med alla verktyg och maskiner från Einar Julius Åberg Mekaniska verkstad på Kindstugatan 11 i Gamla stan.

Skansen hade då en verkstad men ingen lokal. Efter övervägande kom man fram till att det bästa blev att bygga ett nytt hus på Skansen efter historiska förebilder. Mekaniska Verkstaden ritades med AB Pythagoras verkstad i Norrtälje som förebild och uppförandet av byggnaden bekostades av Metallindustriarbetareförbundet.

Arkitektur från England

Mekaniska verkstaden är en envånig tegelmurad byggnad, uppförd med handslaget tegel för att ge ett så tidstroget utseende som möjligt.

Taket är ett för industribyggnader karaktäristiskt sågbladstak som ger bra ljusinsläpp i hela lokalen. Denna typ av verkstadsbyggnad med sitt speciella tak utvecklades i England och introducerades i Sverige på 1830-talet. När elektriciteten slog igenom förlorade sågbladstaket sin betydelse.